Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland 1928. Av redaktör Arvid Kajan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
universitetets fullständiga förfinskning. Adressen motiverades med det gamla, men
synbarligen aldrig glömda slagordet om nödvändigheten av befrielse från
»främmande nationers förmynderskap», och för att ge eftertryck åt de i aktstycket
formulerade klämmarna anordnades några dagar senare en studentdemonstration vid
Snellmanstoden. Det plötsliga finska angreppet måste naturnödvändigt utlösa en
motåtgärd på svenskt håll, och huvudstadens svenska studenter samlades därför
samma dag kring Runebergs skaldestod, för att därigenom understryka, att deras
grepp trots allt icke slappnat kring en gemensam fosterländsk symbol.
Bilden av den finsk-nationalistiska stormvågen år 1928 vore emellertid
ofullständig och ensidig utan ett omnämnande av försöken även på finskt håll att få
stormen att bedarra. På den moderata sidan — även inom universitetet — riktades
allvarliga anmärkningar mot den äktfinska rabulismen. I viss mån hade de dock
en ihålig klang och kunde knappast överskyla en tyst rekommendation av festina
lente-principen vid svenskans utträngande. Fulltonigt och ärligt ljödo däremot
rösterna hos erfarna och uppburna kulturpersonligheter. Det storpolitiska tal v.
statsrådet Danielson-Kalmari höll vid ett offentligt tillfälle formade sig sålunda
närmast till en kulturpolitisk räfst med det äktfinska unga gardet, och det syntes
blott vara adressaterna som ej märkte att han varnade dem för att skrika sig hesa
i sitt nationalistiska målbrott.
Inom Finlands militär fortbestod den numera nästan obligatoriska vantrevnaden,
och det är begripligt att tillståndet ej kunde förbättras, då armébefälhavaren själv,
generalmajor Sihvo, i snart årslånga processer varit en föga uppbygglig
förgrundsfigur. De otaliga utredningarna vid det gröna bordet hade rent mänskligt sett för
länge sedan bort ge anledning till resoluta förflyttningar inom armébefälet, och att
status quo fortfarande bibehölls torde knappast kunna förklaras på annat sätt än
genom en hänvisning till en sedan krigspsykosen 1918 fortbestående, fullständigt
avtrubbad reaktionsförmåga i militärpersonellt avseende.
Beträffande förbudet fullföljde lagstiftarna under 1928 med samma ihärdiga
konsekvens som tidigare skygglappspolitiken. Den skärpta revisionen av
förbudslagen antogs av riksdagen med stor majoritet i slutet av februari, och dessa senaste
Drakon-bestämmelser inringade närmast dem som servera eller sälja sprit, medan
de som förtära eller köpa av. varan kunna undgå straff. Försöket att’spela ut
dessa olika arter av alkoholkonsumenter mot varandra visade sig emellertid lika litet
effektivt som tidigare restriktiva åtgärder. Spritfloden visade sig kunna flyta
fram även över landsvägarnas många spikmattor, och alkoholistfrekvensen på
sjukhusen visade redan i april en skrämmande ökning mot tidigare år. Ehuru hela
förbudslagstiftningen sedan länge lider av fullständig andnöd, kippar den dock
fortfarande efter luft och försöker på ett plågsamt sätt förefalla obesvärad. Nästa
verkliga saneringsaktion torde få motses av landets läkare, som i de nya
recept-bestämmelserna se ett oförsynt ingrepp i sina individuella läkarrättigheter.
I utrikespolitiskt avseende sökte Finland under år 1928 i bästa mening stärka
relationerna med grannländerna. Som svar på president Relanders besök i Norge
och Danmark gjorde kung Christian den 15 maj och kung Haakon den 2 juni sina
kontravisiter i Finland, och den omisskännliga hjärtligheten i statschefernas möte
— 408 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
