Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musiklivet i Sverige 1929. Av Moses Pergament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det märkligaste, som ägde rum på konsertestraden, var prof. Max Pauers
inspirerade tolkningar av Beethovens samtliga pianosonater — ett beundransvärt
andligt kraftprov. Av kontinentala storheter hade man nöjet återse pianisterna Simon
Barer och Jan Smeterlin, violinisterna Prihoda, Vecsey och Cecilia Hansen.
Sångkonsten representerades bl. a. av Richard Crooks, Marie Sundelius och den spanske
storsångaren Celestino Sarobe.
Kammarmusiken i huvudstaden visade en, om även ringa, tendens till pånytt- •
födelse. Den odlades företrädesvis av Internationella sällskapet, som i stor
utsträckning uppmärksammade den svenska produktionen på detta område, samt av
Folkkonsert förbundet, där den nybildade Barkelkvartetten jämte ett par utländska
ensembler sökte uppehålla intresset för den intima musikstilen.
Ihågkommas bör även gosskören Wiener Sängerknaben, som med sin utmärkta
sång och sina diminutiva operaföreställningar tog stockholmarna med storm.
Göteborgs Orkesterförening gästades under 1929 av många dirigenter: Järnefelt,
Nielsen, Hoeberg, Atterberg, Wiklund, Göhler m. fl. Som ordinarie kapellmästare
kvarstod Tor Mann. Stora teatern hävdade med framgång sin ställning som rikets
andra operainstitution. Beteckningen innebär i detta sammanhang visserligen
ingenting ärofullt, eftersom det icke finns mer än två Operor i hela Sverige. Men den
ambition, som utmärkt ledningen vid Stora teatern, är värd allt beröm. Bland
nyheterna, som framförts, kunna antecknas Fidelio, Aida och Otello.
I Malmö fortsatte Meyer-Radon sin dirigentverksamhet; synbarligen till fromma
för den skånska huvudstadens musikliv. Orkesterföreningarna i Norrköping, Gävle
och Hälsingborg hade fortfarande att kämpa mot ekonomiska svårigheter.
Statsunderstödet var icke effektivt nog, trots Musikaliska akademiens »årligen
återkommande vädjan till statsmakterna om anslagsbeloppets höjande» — för att citera
akademisekreterarens årsberättelse 1929. Två av de nämnda föreningarna måste
inskränka verksamheten, och en av dem hotades allvarligt ay upplösning. Med så
mycket större tillfredsställelse iakttogs den livliga energi, som på musiklivets
område utvecklades i en mängd andra av staten icke understödda samhällen, såsom
Falköping, Gällivare—Malmberget, Halmstad, Karlshamn, Karlstad, Luleå, Örebro,
Borås, Eskilstuna, Huskvarna, Ystad, m. fl. I Karlskrona firade Musikföreningen
sitt 30-årsjubileum, varvid Händels Messias framfördes.
På sensommaren ryckte döden bort en av de mest framträdande personligheterna
i Sveriges musikliv, nämligen direktören för Musikaliska akademien i Stockholm
Bror Beckman. Även andra kännbara förluster äro att anteckna, tonsättarinnan
Elfrida Andrée, pianisten Kerstin Strömberg, den unge lovande sångläraren Gustaf
Malm, Carl Lambére, dr Alfred Berg, Lundasångens populäre ledare, Knut
Håkansson samt f. d. operasångerskan Louise Pyk, berömd på 1870-talet. På
utlandets dödslista träffar man på sådana betydande och välkända namn som Lilli
Lehmann, Sigfried Ochs, Lucien Capet, André Messager, Edouard Risler och den
finska sångerskan Maikki Järnefelt.
— 129 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
