Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isblockaden februari—mars 1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färre av sina dagliga turer. Vid enstaka tillfällen, såsom den 3 mars, var all förbindelse
mellan Sverige och utlandet avbruten, och den 10 mars satt färjan hela natten fast i isen
utanför Malmö med ett par hundra passagerare. Färjorna mellan Hälsingborg och
Helsingör måste i sinom; tid avlösas av isbrytaren Tor, vilken därefter med större eller mindre
framgång sökte upprätthålla persontrafiken.
De tilltagande avbrotten i kommunikationerna föranledde att fr. o. m. den 12 febr.
luft-postförbindelse anordnades från och till Malmö över Hamburg eller Liibeck. Stora
kvantiteter post befordrades på detta sätt dagligen under hela isblockaden eller till den 15 mars.
Till dess hade dock från Tyskland ingen paketpost hitsänts, vadan sådan vid spärrens
upphörande i stora massor strömmade in över landet. Den 12 febr. påbörjades även reguljär
passagerareflygning Malmö—Hamburg, varom svenska regeringen träfifat avtal med
Aero-transport, vilket företag i sin tur drev samtrafik micd Deutsche Lufthansa. Efter hand
började också luftruten Malmö—Köpenhamn—Berlin allt livligare trafikeras av tyska
maskiner. Alla passagerareplatser på flygplanen voro i regel betingade långt i förväg av
personer, som" ville begagna sig av den enda säkra förbindelsen mellan Sverige och kontinenten.
Flygtrafiken i Malmö fick under förra hälften av mars en dittills enastående omfattning.
Postflygningen inställdes först den 15 mars.
Flygmaskiner anlitades i stor utsträckning även för en annan viktig uppgift, nämligen
att efterspana och med livsmedel undsätta fartyg, som konsumerat sina förråd under
fångenskapen i isen. Beslut om denna verksamhet fattades i konselj den 13 febr., och ett par
dagar senare påbörjades densamma av från Ljungbyhed utsända arméhydroplan, sedermera
utbytta och förstärkta av andra maskiner. Den första flygbasen var Halmstad. Senare
tillkommo Karlskrona och Göteborg. Täta rekognosceringar över havet företogos från dessa
platser med marin- och arméflygplan. Matvaror m. m. nedkastades av flygarna till ett stort
antal fartyg, vilka befunno sig i ett stundom mycket prekärt läge m.ed avseende på
förnödenheter. Också ön Anholt fick upprepade gånger dylik undsättning, sedan
matvarutillgån-garna tagit alldeles slut för dess 250 isolerade invånare, till vilka kommit besättningen på
ett havererat tyskt fartyg.
Lsblockaden till sjöss motsvarades till lands av oupphörliga våldsamma snöstormar. En
sådan gick den 14 febr. över stora delar av Sydsverige, och en ännu svårare följde redan
den 16 i samma månad. På Västkustbanan sutto då bl. a. tågen mellan Malmö och Oslo
fast åtskilliga timmar i drivorna. Dagen därpå voro under fortsatt snöstorm alla tåg i de
södra provinserna inställda samt Malmö fullständigt isolerat. Drivorna nådde i staden två
våningars höjd samt kunde ute på landet få en längd av halvannan kilometer och en höjd
av 3 meter. Hjälplokomotiv och plogtåg fastnade, och flera tågurspåringar inträffade. Vid
Lackalänga blevo passagerarna på ett persontåg inspärrade för tolv timmar utan föda och
till sist även utan värme. Ett nattåg från Stockholm, ankom 14 timmar försenat, och ett
dagsnälltåg från Göteborg till Malmö med hundra passagerare ej mindre än 24 timmar
försenat. Södra stambanan och Västkustbanan voro totalt blockerade, och hela hjälptåg stodo
stundom täckta av en mäktig snödriva. Den stoppade tillförseln hotade på många ställen
själva den skånska landsbygden med livsmedelsbrist. Svåra snöstormar hemsökte för övrigt
den 24 febr. Öland, som begravdes under 5 meters drivor, den 3 mars Gotland och Närke o. s. v.
En följd av isspärrningen blev, att Stockholm och andra svenska orter började lida brist
på kol och koks, vadan priserna på dessa varor ständigt stego. T. o. m. enstaka
driftinställelser inträf¥ade av sådan anledning inom- industrien^ såsom då Baltiska glasbruket i
Nynäshamn den 22 febr. för någon tid nedlade verksamheten. Den 23 febr. bemyndigade
regeringen flottans myndigheter att sälja kol till behövande statliga och kommunala
institutioner. Läget förbättrades först sedan isbrytaren Samipo på väg till danska vatten lösgjort
några till Sverige destinerade kolångare i Danzigbukten och pansarskeppet Drottning
Victoria den 6 mars och senare utgått med nya liknande konvojer därifrån. Den 9 mars fick
Stockholm-äntligen kol efter sex veckors saknad. Till ved åt fattiga anordnades i
huvudstaden en med stort intresse omfattad insamling.
Landets näringskorporationer kunde ej undgå att oroas av den brydsamma situationen.
Sveriges allmänna sjöfartsförening gjorde början med en hemställan till regeringen om
vidtagandet av åtgärder för att det snarast möjligt måtte anskaffas ännu en statsisbrytare,
större och kraftigare än den nuvarande. Den 22 febr. fann sig försvarsministern uppfordrad
att offentligt bemöta framkommet klander över att Isbrytaren H hjälpt nödställda fartyg
i Kattegatt före de infrusna kolångarna. Den 27 febr. påkallades förstärkt isbrytarhjälp
i en skrivelse till regeringen från Statsisbrytarenämnden och Stockholms handelskammare,
vilken senare klagade öVer, att Isbrytaren II icke i främsta rummet använts för att bereda
• — 158 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
