Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindgren.
Louhet.
Lucander.
på sitt livs middagshöjd från ett sällsynt
rastlöst och rikt liv.
Louhet, Emile, f. d. fransk ministerpresident
C^ 1838 t 20/12). Ägnade sig efter avslutade
juridiska studier åt advokatyrket. Mär i
Mon-télimar 1871. Kammarmedlem 1876, 1877 och
1881. Konseljpresident och inrikesminister
1892 under en för Frankrike på obehagliga
politiska händelser rik period. Avgick som
konseljpresident 1892, men kvarstod som
inrikesminister, tills hans uppträdande i
Panamaaffären störtade honom 1893. President 1899.
Bidrog genom sitt flärdfria uppträdande och sina
officiella besök i Europas huvudstäder i hög
grad såväl till sin egen som sitt lands
popularitet i Europa. Avgick 1906 efter att ha
undanbett sig återval och levde sedan som
privatman.
Lucander, Bruno, finländsk konsul, chef för
Aerobolaget 1882 f 10/8). Konsul
Lucander hann under sin mänskligt sett alltför korta
levnad göra en banbrytande insats på det
civila flygområdet i Finland. Han började sin
bana som banktjänsteman och speditör men
fann sitt egentliga verksamhetsfält först 1924,
då han med vaken blick för det civila flygets
utvecklingsmöjligheter grundade det
finländska flygtrafikaktiebolaget Aero. Trots
statsmaktens till en början visade skepsis gentemot
det nya företaget lyckades konsul Lucander
genom personliga uppoffringar och tack vare
sin optimistiska energi ge företaget en allt
solidare ställning, och då han själv föll ifrån,
lämnade han efter sig ett bolag, som stod
fullt redo att övertaga sin betydelsefulla roll
i det europeiska lufttrafiknätet.
Martensen-Larsen, Hans, ■ dansk domprost
(* 1867 t 13/7). TeoL kand. 1890, teol. lic.
1896. Var 1895—1904 präst i Aarhus, 1904—
15 i Köpenhamn och från 1915 domprost i
Roskilde. Har utgivit ett stort antal
religionshistoriska och apologetiska verk samt
upp-byggelseskrifter. I »Stjernehimlens store
pro-blemer» behandlar han astronomiens resultat
i kristlig belysning.
Max, prins av Baden, tysk rikskansler
1867 t 6/11). Inträdde efter juridiska
studier i armén, men lämnade den 1911. Sedan
1909 president i Badens första kammare,
vilket han förblev till 1918. Spelade ingen mera
uppmärksammad roll förrän under de första
oktoberdagarna 1918, då tyska kejsarriket
vacklade i sina grundvalar. Han utsågs då
till rikskansler på grund av sitt liberala
tänkesätt. Det föll på hans lott att i största hast
genomföra de modifikationer i
konstitutionen, som de tyska vänsterpartierna länge
begärt. Dessa kommo dock för sent. Han
nödgades till slut förmå kejsaren att abdikera,
men då beslutet härom uppsköts, blev
revolutionsdagen den 9 november det uppgjorda
utkastet till kejsarens tronavsägelse publicerat
utan att Wilhelm H eller tronföljaren
samtyckt. Det såg först ut, som om prins Max
skulle bli regent, men innan dagen var
tillända, tillhörde dylika planer det förflutna,
och han överlämnade sina befogenheter till
Ebert. Förblev sedan bosatt på sitt slott i
Baden. Gjorde ofta intressanta pressinlägg i
diskussionen om händelserna i Tyskland 1918
och kritiserade särskilt Ludendorff, vars
ka-pitulationsliknande hänvändelse till Wilson om
stillestånd han endast motvilligt överlämnade.
Mikael, rysk storfurste (* 1861 t 26/4).
Bosatt i London. Gift med grevinnan Torby.
Stod långt från tronföljden.
Monis, Ernest, f. d. fransk konseljpresident
C’’ 1846 t 26/5). Advokat i Bordeaux blev
han 1885 moderat-liberal medlem av
kammaren, men föll igenom 1880. Två år senare
"’ — 328 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
