Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge 1929. Av redaktör Axel Skagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norska bankföreningens ordförande,
bankchef B. With.
Affärshank ernås inlåning minskades
med 1 %, medan utlåningen ökades med
1,7 och förhållandena voro sålunda
stabila. Sparbankerna visade större
förändringar: en nedgång i inlåningen av 5
vilket synes tyda på en förskjutning av
inlåningen från sparbankerna till
affärsbankerna, något som återigen kan
uppfattas som ökad tillit till det privata
bankväsendet. Betydelsen härav för näringslivet
kan icke överskattas. Antalet avvecklade,
under administration ställda banker har
ytterligare nedgått, och administrationen
var färdig med sina största cch mest
krävande operationer, vilket bankföreningens
ordförande likaledes framhöll i sitt
nyssnämnda föredrag. Penningmarknaden var
under året lugn med något stram hål.ning.
Norges bank företog dock icke andra
diskontohöjningar än dem, som föranleddes
av sådana i ledande utländska
penningcentra. Tanken höjde sitt diskonto från
5 till 6 då London gick upp, men
reducerade återigen sin ränta samtidigt
med London i november till 5 %.
I alla diskussioner angående näringslivet begagnades slagordet raHonalisering,
varmed förstods organisation och samarbete. Jordbruk, fiske, industri och handel
samarbetade, och stora fusioner ägde rum Under diskussionerna framhölls att
Norge på detta område legat efter, men landet syntes nu komma upp i jämnhöjd
med de övriga nationerna för ett rationellt rtnyttjande av s’na krafter. Men här
reste sig ett motstånd. Arbetareorganisationen elier rättare sagt icke
fackföreningsorganisationen men det politiska arbetai epart-et — vilka båda faktorer äro
så sammanflätade med varandra, att m,an aldrig vet med vilkendera man har att
göra — mötte rationa’iseringen med ett motkrav: Höi’es produktionen i
»profit-tagarnas» intresse, måste motsvarande åtgärder i arbetarnas intresse vidtagis. Med
andra ord: På samma gång som man naturHgtvis icke kunde undgå att erkänna
värdet av rationell drift, ställdes m.ot rationaliseringen krav, som komme att
neutralisera åtgärden avsedd verkan. Till kravets stödjande erhöll en kommitté
uppdrag att utreda rationaliserings frågan och speciel.t arbetarras stä Ining till denna.
Kommitténs program blev kortare arbetstid: sju timmars arbetsdag.
»Arbejder-bladet» angav partiets stäKning till den utomordentligt viktiga frågan med
följande ord : »Så länge produktionsmedlen äro i kap’ta-istklassens händer kommer
varje framsteg på denna väg att på samma gång skapa större profit och försviga
arbetareklassens motståndskraft. Arbetareklassen måste därför bekämpa det
kapitalistiska utnyttjandet av ratioraliseringen och neutralisera det kapitalistiska
missbrukandet av rationaliseringen liksom av alln tekniska framsteg. Petta skall
ske genom att arbetareklassen skaffar sig större inflytande på arbetets ordnande,
nedbringar arbetstiden i proportion till produktionsteknikens framsteg, höjer löne-
— 337 —
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
