Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikespolitisk översikt.
o
Arets stora, allt överskyggande spörsmål var jordbruksfrågan, om vars
annalkande också händelserna hösten 1929 redan hade varslat. Från riksdagens
början stod denna fråga i debattens centrum. Trontal och statsverksproposition
bebådade flera regeringsinitiativ, och ur pressens såväl som ur enskilda
riksdagsmäns uttalanden kunde man läsa ut, att uppgörelsen icke skulle vinnas utan
strider.
Redan under remissdebatten vidrördes jordbrukets stora bekymmer, men då
regeringsförslagen ännu ej hade framlagts, kunde man icke gå in i detalj. I
första kammaren dominerades debatten i stället av en annan brännande
tvistefråga, nämligen katekesundervisningens ordnande. Det var härvidlag
huvudsakligen ecklesiastikminister Lindskog och herr Värner Rydén, som sammandrabbade.
Av regeringens jordbruksförslag kom propositionen om stöd åt
sockerbetsodlingen först. Den gick som 1929 ut på,’ att det erforderliga stödet skulle givas
genom en tillfällig förhöjning av tullen på raffinerat socker. Från vänsterhåll
motsatte man sig en sådan anordning, och riksdagen beslöt i stället att bevilja ett
direkt anslag för att på subventionsvägen hjälpa betodlarna. Beslutet såg icke
lovande ut för behandlingen av de kommande jordbruksfrågorna.
Förslagen härutinnan framlades i en serie kungliga propositioner,
behandlande olika ämnen. Den 25 februari avlämnades den stora propositionen i
spannmålsfrågan, och den 22 mars följde en rad andra förslag, bl. a. om
mejerihanteringens förbättrande, om uppläggande av en kommunskogslånefond och om
söt-vattensfiskets stödjande; dessutom föreslogos en hel del detaljreformer. Den
mest omstridda punkten i regeringens förslag om spannmålsodlingen gällde
tullarna. Regeringen föreslog nämligen en höjning av gällande tullsatser, och efter
behandlingen av sockerpropositionen kunde man med tämlig säkerhet förutse ett
starkt motstånd från vänsterns sida just på nämnda punkt.
Innan dessa frågor hunnit utskottsbehandlas, lades dechargebetänkandet på
riksdagens bord. Betänkandet ådrog sig allmän uppmärksamhet på den grund
att, som från alla håll erkändes, vissa utredningar varit alltför brådskande och
följaktligen icke givit så hållbara resultat. På en punkt måste utskottets
ordförande i debatten medge, att han blivit vilseledd. Den viktigaste anmärkningen
gick ut på, att regeringens medlemmar genom ledamotskap i bolagsstyrelser m. m.
skulle kunna bindas vid vissa frågors avgörande. Utskottets framställning
tillbakavisades dock med stor framgång av regeringen, och efter lång debatt lades
punkten till handlingarna; endast ett litet fåtal av andra kammarens ledamöter
yrkade på anmärkningens gillande. Blott en av punkterna, nämligen anmärkningen
mot utrikesministern för det han icke skulle ha i tid hört utrikesnämnden
angående instruktionerna för våra ombud vid tullfredskonferensen i Geneve, lades
med gillande till handlingarna i andra kammaren.
En annan betydelsefull riksdagsfråga gällde den högre flickskolans
organisation. Denna fråga hade efter det senaste stora skolbeslutet lämnats till särskild
utredning, och k. m :t framlade i anslutning därtill ett förslag om inrättande av
vissa högre läroverk för flickor samt om samgymnasier vid vissa läroverk; vidare
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
