Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrées polarexpedition återfunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andrées polarexpedition återfunnen.
Den 22 augusti spreds från Tromsö, som ej utan rätt nämnts Ishavets
huvudstad, budskapet att norska män funnit André-expeditionens läger — och
en hel värld lyssnade. Man hade fått svaret på den gåta, vars lösning man
sedan 33 år sökt förgäves.
Budskapet bragtes av ishavsskepparen Gustaf Jensen, som den 22 på
förmiddagen inkommit till Tromsö med fångstfartyget »Terningen». Han hade den
8 augusti uppe i Ishavet blivit prejad av fångstfartyget »Bratvaag» av Ålesund,.
vilket hade en vetenskaplig expedition ombord under ledning av den norske
geologen dr’ Gunnar Horn. »Bratvaags» besättning hade två dygn förut hittat
Andrées sista läger på Vitön, vilken är Spetsbergens yttersta utpost mot nordost
och samtidigt en länk i den glesa kedja av öar, som förenar Spetsbergen med
Frans Josefs land. Man hade påträffat Andrée och en av hans följeslagare i
1897 års polfärd, förmodligen Nils Strindberg, samt rester av deras utrustning,
en dagbok och en observationsbok. Flera föremål voro märkta: »Andrées
polarexpedition 1896». På ett blad i loggboken stod antecknat: »Den 18 juli 1897^
83° nord, 32 ost». Allt vad man funnit, hade tagits ombord på »Bratvaag».
Skeppar Jensen hade sett en del av fynden. Han hade däremot icke betraktat
likresterna utan berättade endast hörsägner om dem. Han hade icke gjort några
anteckningar och hans fantasi skenade därför i väg med honom. Han berättade
om lik, som efter dessa 33 år lågo väl konserverade i den glasklara isen. Detta
väckte sensation över hela världen och bidrog säkerligen i hög grad att framkalla
intresse även i de fjärmare länder, där man aldrig brytt sig mycket om Andrée
eller om arktisk forskning överhuvud. Man tyckte sig se de tre hjältarna sovande
i en glaskista liksom sagans prinsessa.
Verkligheten var en annan än dessa fantasibilder. Men verkligheten var.
underbarare, och det intresse, den omedvetna dikten väckte, ökades -endast, när
efterhand hela sanningen kom i dagen.
Till Tromsö ilade tidningskorrespondenter från alla håll och kanter —• för att
intervjua Jensen och »Terningens» besättning och för att så hastigt som möjligt
komma i kontakt med »Bratvaag», vilken väntades hem till Tromsö först i mitten
av september. Flera tidningssyndikat med svenska och norska tidningar i spetsen
hyrde egna fångstfartyg för att med dem gå »Bratvaag» till mötes. I samråd
mellan svenska och norska regeringarna tillsattes en vetenskaplig kommission,
vilken omedelbart vid »Bratvaags» återkomst skulle omhändertaga fyndet. De
svenska representanterna voro professorerna G. Hedrén och N. Lithberg, biträdda
av med. dr E. Warfvinge och ingenjör S. Köhler. De norska representanterna
voro docenten A. Hoel, chef för Svalbardkontoret i Oslo, vilket utsänt
»Bratvaag» på expedition, överläkaren i Troms fylke B. Dybward-Holmboe samt dr G.
Horn. Med kommissionens svenska ledamöter anlände den 30 augusti till Tromsö
Andrées brorson, köpmannen Ebbe Andrée, och Nils Strindbergs bror,
konstnären Tore Strindberg.
Från norsk sida uttalades omedelbart beredvillighet att överlåta hela
Vitö-fyndet till Sverige som den rätte ägaren. Fredagen den 29, lördagen den 30 och
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
