Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya astrofysikens landvinningar. Av Ansgar Roth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stjärna. Ofta äro endast delar av det kosmiska molnet belysta, medan övriga
partier förbli mörka. Det rör sig emellertid icke om en reflexion i vanlig mening,
utan om en art av fluorescens. Genom absorption av det ultravioletta ljuset från
den heta stjärnan berövas nebulosans gasatomer en eller flera av sina elektroner
och bliva på så sätt »ioniserade». De fria elektronerna infångas åter och bindas
därvid först i högre banor, varifrån de sedan stegvis övergå till sina normala
vilolägen. Vid den senare processen, som är förbunden med ljusutveckling, äro
även »förbjudna» övergångar vanliga, och därvid uppstå de s. k.
nebuliumlin-jerna. Dessa kunna sannolikt aldrig framställas i ett jordiskt laboratorium, där
ett vakuum, som motsvarar tillståndet i en gasnebulosa, ej ens tillnärmelsevis
kan åstadkommas. En elektron uppehåller sig i allmänhet endast en
hundra-milliondels sekund i en övre bana, men i vissa, de s. k. metastabila banorna,
skulle den kunna stanna under den, atomistiskt sett, oerhört långa tidrymden
av en sekund — om den finge vara ostörd. Villkoret uppfylles aldrig vid något
experiment, som vi kunna utföra. Elektronens jämvikt rubbas i stället genom
kollision med en annan atom, varvid den ändrar sin energi utan att ge upphov
till någon strålning. En sådan uppstår först om elektronen självmant
(spontant) springer över till en lägre nivå, när dess tidsfrist är ute. Elektronernas
genomsnittliga »livslängd» i varje stadium kan beräknas med mikromekanikens
sannolikhetskalkyler. Men när, var eller varför en viss individuell partikel
företager ett kvantumsprång, kan ingen angiva. Det ligger kanske i individens eget
skön!
I nebulosorna är materien emellertid så gles och atomernas svängrum så stort,
att elektronerna stundom bibehålla sina metastabila positioner i ett par års tid
utan att rubbas i sina cirklar genom någon kollision med andra passagerare. Var
och en har tid att följa sina nycker, och följden bUr att de f örbj udna
vägarna bli de som oftast anlitas. Därvid alstras de linjer, som förr tillskrevos
»nebulium», men som nu visats tillhöra kvävets och syrets gnistspektra
och uppstå vid övergångar inom atomer, som berövats en eller två av sina
yttersta elektroner. I nebulosorna finns således intet okänt ämne. Men där finns
fortfarande fullt upp av andra obekanta faktorer. Nebulosornas gåtfulla
problem är ännu långt från sin slutgiltiga lösning.
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
