Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstlivet i Sverige 1930. Av Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstlivet i Sverige igso.
Av KARL ASPLUND.
Stockholmsutställningen förde med sig en febril verksamhetslust även i fråga
om konstexpositioner av den art, som icke var representerad på
utställningsfältet. Huvudstaden har knappast tidigare upplevat en sådan
utställningssäsong, som sträckt sig över en stor del av sommaren och omfattat allt,
modernt och gammalt, svenskt och utländskt, grupper och enskildheter. Den
offentliga diskussionen eller striden om, hur dessa utställningar skulle ordnas i
vissa brännande punkter — speciellt den moderna bildkonstens framträdande ■—
var också livligare än någonsin, och man hade intrycket, att vad som kommit
fram av ny och betydande konst under året är relativt litet i jämförelse med
utställnings- och reklamväsendets expansion. Några separata
målningsutställningar av kända konstnärer i sitt högsta flor ha varit de viktigaste
företeelserna. Utanför Stockholmsutställningen — som behandlas av annan författare i
denna publikation — gick verksamheten på arkitekturens område
huvudsakligen i det praktiska problemlösandets och experimenterandets tecken, och endast
en större byggnad av mera monumental karaktär fullbordades. Frimurarordens
barnhus vid Blackeberg, ett verk av smakfull och måttfull modernitet av Hakon
Ahlbergs hand och med utsökt dekorativ utsmyckning av Alf Munthe.
Viktiga händelser på monumentalkonstens område voro tävlingen om
Riksdagshusets ytterligare smyckande med målningar i Första kammarens plenisal, i vilken
Otte Sköld erövrade första priset, och E. G. Asplunds förslag om placerande av
John Lundqvists betydande skulpturgrupp »Uppståndelse» vid Skogskyrkogårdens
huvudingång.
Sedan det stora och mycket omdebatterade Griinewaldska förslaget om en
»fri» salong av måleri och skulptur i en jättehall längs Strandvägen strandat,
blev den moderna bildkonstens framträdande gruppvis mycket sporadiskt. I själva
verket ha de nuvarande konstnärsgrupperna huvudsakligen praktisk karaktär
för arrangerandet av utställningar; den, som spelat den stora rollen som
samlingspunkt för moderna rörelser av betydande och nydanande karaktär,
»Falangen», framträdde under året icke som en enhet. De mera bemärkta av dess
medlemmar funno alltjämt en samlingspunkt i Svensk-franska konstgalleriet,
som jämte Galleri Modern befäst sin ställning som forum för modern konst av
kvalitet och därigenom spelat en roll som kulturfaktor. Grupputställningar
före-kommo icke i så stor utsträckning; den förnämligaste var utan tvivel
Optimisternas i juni i Konstakademien, och därjämte kommo några parissvenskar, Hans
Ekegårdh, Erik Detthow och Anders Österlind, i maj på fransysk visit i Galleri
Modern. Mindre på allvar togs nog den exposition av »Art concret» — abstrakt
måleri och skulptur av parisisk efterkubistisk karaktär — som på initiativ av
Otto Carlsund ordnades på Stockholmsutställningen i augusti och som i sin art
visade stor förfining. Ett rätt intetsägande genomsnitt av olika grenar av
svenskt måleri visade Konstföreningens utställning i Konsthallen i maj—juni,
medan den nya färg- och känslostarka romantik, som brutit fram inom den
yngsta målaregenerationen — hos »Alexandersönerna», Emond m. fl. — fick ett
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
