Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornminnesvård och museer under 1930 - Arbetsmarknaden 1930. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
juni och till museet som resultat av sina inköp överlämnade en ytterst
värdefull kollektion äldre kinesisk skulptur och gamla kinesiska målningar,
vilkas förvärvande möjliggjorts genom en donation på 27,000 kr. av den kände
mecenaten dr Emil Hultmark samt andra donationer av enskilda, bl. a.
National-musei Vänner, och en del av museets anslag för nyförvärv. Skulpturerna äro
från 5", 6- och 700-talen, huvudsakligen buddistiska med religiösa motiv, och
målningarna stamma från tiden mellan 12- och 1600. Hela samlingen exponerades
i museet under en mycket uppmärksammad utställning i augusti.
Vad beträffar den länge svävande frågan om uppförandet av ett särskilt
museum för den moderna konsten kan nämnas att Nationalmusei chef i december
till k. m :t ingav en skrivelse, vari han framhöll önskvärdheten av att
ecklesiastikministern måtte tillsätta en kommitté för frågans allsidiga belysning.
Arbetsmarknaden ig so.
Av redaktör TH. SWEDBERG.
Liksom under det närmast föregående året kunde näringslivet även under
1930 glädja sig åt en i stort sett ostörd arbetsfred. Visserligen pågingo vid
årets ingång avtalsförhandlingar inom många och betydande näringsgrenar, men
dessa kunde nästan över hela linjen slutföras utan öppna konflikter eller ens
omedelbar fara för sådana. De nya avtal, som blevo resultaten av dessa
förhandlingar, fingo i allmänhet en lång giltighetstid, två eller tre år. Detta blev
sålunda fallet med avtalen för järnbruken, garverierna, sko fabrikerna,
bokbin-derierna, litografiska anstalterna, tändsticksfabrikerna, skånska
stenkolsgruvorna, tobaks fabrikerna, chokladindustrien och elektriska installations facket.
Samtliga uppgörelser medförde förhöjningar av timlönen, i allmänhet dock ej
överstigande 3 till 5 öre. Ackordsprisen blevo i vissa fack oförändrade. Inom andra
justerades de i proportion till ökningen av timlönerna.
Den enda storindustri, inom vilken det vid dessa förhandlingar yppade sig
svårigheter, var pappersfabrikationen. Visserligen träffades ganska snart
överenskommelser om nytt riksavtal, upptagande allmänna bestämmelser och
timlöner, men när man tog itu med ackordspriserna hakade det upp sig. De
förhandlingar härom, vilka pågingo under februari och mars månader, ledde till
uppgörelser vid 39 bruk, men blevo resultatlösa vid 16, vid vilka strejk utbröt
den 22 april. Vid förnyade förhandlingar inför den särskilda
förlikningskommissionen under maj månad framlades ett medlingsförslag, som tillstyrktes av
parternas delegerade och den 20 juni ledde till överenskommelse. Det nya
avtalet, som undertecknades samma dag, innebar höjning av timlönerna för
samtliga arbetare. Beträffande ackorden vidtogos höjningar vid ett större antal bruk,
varemot status quo bibehölls vid en del bruk och reduktion vidtogs vid några.
Med undantag av pappersbruksstrejken förekommo -under hela våren inga
mera betydande arbetsinställelser, ehuru lönerörelser ägde rum inom ett stort
antal lokalt begränsade fack. För statens järnvägars ban- och byggnadsarbetare
träffades sålunda ett nytt avtal med ettårig giltighetstid, innebärande en ökning
av timlönerna med 3 ä 5 öre.
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
