Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motorkrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försöken att slå motorbåtarnas världsrekord, håller följaktligen fortfarande bilrekordet med
372,478 km. pr timme.
Motorcyklarnas världsrekord föllo i stället så mycket tätare under året. Svensken Edvard
Magner satte under vintern nytt världsrekord i sidvagnsklassen G, då han på isen utanför
Östersund med sin Royal Enfield nådde en fart av 189,467 km./tim., den största hastighet,
som hittills noterats för ett sidvagnsekipage. Tysken Ernst Henne förbättrade med en
B. M. W. solomaskinernas världsrekord i olika etapper, men före årsskiftet hann
engelsmannen Joe Wright återföra rekordet i brittisk ägo, då han på en OEC-Jap nådde 242,6
km. pr timme, en fart, som betecknats som fabulös för ett tvåhjuligt fordon.
De nationella tävlingshändelserna.
Det största av de inhemska billoppen, K. A. K:s Vintertävling, som förmodligen för
sista gången gick som tillförlitlighetslopp på landsväg, räknade 22 deltagare, av vilka inte
mindre än 20 nådde målet efter loo-milafärden. Tävlingen blev en genomgående triumf
för Ford, som hade två ekipage bland de tre bäst placerade ekipagen och som överlägset
segrade i lagtävlingen. De individuella första pristagarna i huvudklassen voro Ture
Johansson och Ernst Nilsson på Ford samt Per Näs på Citroen, vilka samtliga voro två minuter
försenade. C. E. Stenberg på Dodge vann amatörklassen, och O. Kinberg på Ford blev
bäst i C-klassen.
Av övriga billopp inom landet äro endast de bägge racerloppen på Solvalla värda ett
omnämnande i detta sammanhang. Den svenskfödde norrmannen John Isberg visade, att
han på sin Bugattiracer fortfarande stod en klass över sina svenska medtävlare, och han
vann den första Solvallatävlingen, närmast före finländarna Ebb och Dugin; svenskarna
Per Näs och Bake stannade på fjärde och femte plats. Vid höstens Solvallameeting uteblev
Isberg, och Bake på Dodge firade triumfen att besegra det berömda racerparet från Finland.
Motorcyklisterna tävlade fortfarande på fyra, fem fronter under var och en av årets
52 söndagar. T. T.-loppen på landsväg var den tävlingsform, som slagit mest an, och under
året höllos fem större tävlingar av denna kategori. Harry Larsson på Raleigh vann
Rasbo-och Stockholmsloppen, Erik Westerberg på H. D. segrade i Tvetaloppet, Hugo Carlsson
på Saroléa i östgötaloppet och en dittills okänd göteborgare Gösta Andersson på Norton i
Onsalas T. T. De tre klassiska landsvägsloppen lämnade följande resultat: åtta man blevo
prickfria i Midvintertävlingen. I Majtävlingen körde Rolf Giilich-Monark, Yngve
Ericsson-Huskvarna, Westerberg-H. D. och Sagström-Super X prickfritt i sologruppen, medan Stig
Hasselrot på H. D. vann sidvagnsgruppen med 22 prickar. Gunnar Kalén vann på
Huskvarna en ny stor seger i Novemberkåsan, och Westerberg blev sidvagnsgruppens främste.
Grand Prix och andra internationella duster.
För första gången hölls 1930 ett Grand Prix-lopp inom landet, och tävlingen, som gick
över en fullständigt idealisk bana i Skåne, blev en ovedersäglig triumf för den
arrangerande S. M. K:s Malmöavdelning. Banvarvet mätte närmare 15 km. och kördes av
huvudklassens deltagare 28 varv. Bland de 35 startande återfunnos 9 utländska förare, bland
dem några av Englands största racerberömdheter. Som man väntat kommo våra egna
mästare till korta i kampen mot storförarna, men de senares överlägsenhet var inte större
än att svenskarna slogo dem, så snart det minsta mankemang inträffade. Jimmie Simpson
på Norton, världens väl namnkunnigaste motorcyklist, segrade i C-klassen med en
genomsnittshastighet av cirka 121 km. pr timme, närmast följd av sin landsman Simcock på den
schweiziska Motosacoche. Som tredje man och bäste svensk placerade sig Yngve Ericsson
på den svenska Huskvarna, och även fjärde man, Gösta Plahn, körde en svenskbyggd
maskin, nämligen Suecia. Därefter följde Hugo Carlsson, Westerberg, Skeppstedt och John
Berglund. I B-klassen blev den engelske T. T.-segraren S. A. Crabtree sensationellt
besegrad av Tore Oscarsson på Velocette, och i minsta klassen vann Orsa-Bohlin på den
svenska N. V.-maskinen en stor seger över engelsmännen L. Crabtree och Mellors.
Övriga tävlingar, där svenska förare mötte utländsk konkurrens, kunna sammanfattas
på följande sätt:
220.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
