Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska världshändelser 1930. Av fil. dr Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överenskommelser. När all denna »likvidering» var slutförd, följde på utlovad
tid, den 30 juni, utrymningen av ännu franskockuperade delar av Rhenområdet,
vars tredje zon enligt Versaillesfördraget ej behövt utrymmas förrän i januari
1935. Förhandlingar hade förts mellan Tyskland och Frankrike om reglering fem
år i förväg även av frågan om Saarområdet och dess kolgruvor, men här visade
sig de ekonomiska motsatserna för ögonblicket oöverkomliga, och i juli strandade
dessa förhandlingar.
Om några optimister verkligen trott, att skadeståndsregleringen och
Rhenlands-utrymningen skulle leda till omedelbart inträdande vänskaplig grannsämja
mellan Frankrike och Tyskland, så blevo de snart tagna ur denna villfarelse. I
Frankrike hade uppgörelsens godkännande underlättats av att förslaget därom
kom från en högerministär (Tardieu), men angreppen mot Briand för lättrogen
släpphänthet voro synnerligen skarpa i pressen, och ropen på trygghetskravets
tillgodoseende framkallade en rad betydande militäranslag, vilkas förutsättning
var tvivel på Tysklands fredsvilja. I Tyskland åter kom folkharmen över den
»träldom», som Youngplanen ansågs innebära, kraftigt till utbrott vid
behandlingen av de tunga skattelagar, som de stora finansuppgörelserna
nödvändiggjorde. Hermann Miillers koalitionsministär föll i mars och ersattes av en
borgerlig koalitionsregering under centerledaren Briining, och dennes från den
föregående ministären kvarsittande finansminister, Moldenhauer, efterträddes i juni
av H. Dietrich. Dennes budgetförslag förkastades av riksdagen den 16 juli, och
då det därpå utfärdades som. ett dekret av rikspresidenten enligt dennes
undantagsbefogenheter i författningens art. 48, enades yttersta högern med
socialdemokrater och kommunister om att annullera presidentdekretet (18 juli), vilket med
15 rösters majoritet fattade beslut föranledde riksdagens omedelbara upplösning
och budgetens utfärdande i något modifierad form genom ett nytt
presidentdekret (26 juli). Valstriden skulle enligt Dietrich gälla om tyskarna voro ett
»statsfolk», som påtog sig de bördor nöden krävde, eller allenast en »intressenthop»,
ledd av personlig egennytta. Den kom i stället att, med bortseende från det
ekonomiska lägets realiteter, fyllas av nästan hysteriska utbrott av harm över tidens
nöd och hat mot dem, på vilka de våldsammaste folktalarna lade skulden till
denna nöd, vilken för övrigt just då, påverkad av den allmänna ekonomiska
krisen, gjorde sig bittert kännbar i form av hastigt växande arbetslöshet. Med
kommunisterna tävlade som upphetsare det av österrikaren Adolf Hitler ledda
nationalsocialistiska partiet, varvid bägge dessa ytterlighetsgrupper angrepo hela
det demokratiska samhällsskicket.
Valutgången medförde rätt stora förskjutningar i partigruppernas numerär.
Mest uppseendeväckande var, att nationalsocialisterna samlade över 6 millioner
röster och ökade sitt antal riksdagsmandat från 12 till 107 och därmed blevo
riksdagens näst största parti. Utomlands missuppfattade man mångenstädes den
in- och utrikespolitiska innebörden av Hitlerianernas glänsande frammarsch.
Man befarade rent av en fascistisk marsch mot Berlin, diktatur och omedelbar
tysk annullering av både Youngplanen och Versaillestraktaten. Hitler fritog sig
emellertid i ett tal från alla statskuppsplaner och sade sig ämna genom
nya valsegrar småningom erövra makten, varpå »huvuden skulle rulla» vid räfsten
med förrädarna från katastrofen 1918, och Tyskland skulle, på ej närmare
angivet sätt, frigöras ur träldomsbanden. Vid de båda korta riksdagssessioner, vari
278.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
