- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Åttonde årgången (händelserna 1930) /
280

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska världshändelser 1930. Av fil. dr Verner Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

panj för traktatrevision. Med bekymmer annoterade man där och inom Lilla
en-tenten även, att Mussolini i några tal under året gav uttryck åt vissa italienska
sympatier för en dylik revision. Den franska ståndpunkten i denna fråga
tolkades i augusti i ett tal av Poincaré med orden: »Vi äro skyldiga våra döda att ej
låta någon anfalla fredsfördragen». Den tyska åter framlyste i centrumledaren
Kaas’ ord om att den tyske Simson ej för beständigt kan väntas gå i
Versailles-traktatens trampkvarn. Så länge dessa åskådningar stå oförmedlade mot
varandra, så länge kvarstår alltså den ömsesidiga misstro, som alltjämt, liksom före
världskrigets utbrott, utgör det svåraste hindret för ett förverkligande av
önskemålet om en varaktig fred.

De tyska nationalsocialisternas valframgångar följdes av en fascistisk, dock
mycket snart tillbakavisad, framstöt även i Österrike, Där störtades i september
förbundskanslern Schober, vilken 1929 avvärjde det inbördeskrig, vartill
tvisterna om författningsreformen hotade leda, och 1930 vid besök i Rom, Paris och
London väsentligt stärkte Österrikes utrikespolitiska ställning och anskaffade
ett välbehövligt lån. Hans planer på att avväpna de båda mot varandra stående
privata väpnade organisationerna socialdemokraternas Schutshund och
fascister-nas Heimwehre hade ådragit honom särskilt de senares ovilja, och man lyckades
spränga hans ministär. Den följdes av en kristligt-social ministär under Vaugoin,
som åt två fascistiska Heimwehrledare anförtrodde civil- och
justitieministerposterna samt därmed högsta uppsikten över ordningens upprätthållande. Vid
nationalrådsvalen den 9 november vann emellertid ett i hast bildat »Schoberblock»
av små mellanpartier så stora framgångar, att Heimwehrmännen fingo stanna
utanför den nya ministären Ender, som bildades av de kristligt-sociala och
Scho-berblocket med Schober själv som utrikesminister. Faran för en kvasifascistisk
äventyrspolitik i Österrike var därmed för denna gång avvärjd.

Förutom av Schober gästades Mussolini 1930 även av Ungerns
premierminister greve Bethlen, vilket besök helt naturligt framkallade en viss oro hos Lilla
ententens stater, som alltid bli nervösa, när revision av Trianonfreden kan tänkas
vara på tal utomlands. Deras farhågor för monarkisk restauration i Budapest i
samband med ärkehertig Ottos myndighetsförklaring visade sig grundlösa. Det hela
inskränkte sig till en familjefest på ett slott i Belgien och förklaringar av ledande
ungerska monarkister om att alla planer på kuppförsök äro dem fjärran. Den
unge prinsen-studenten, av sina anhängare kallad konung och apostoliskt majestät,
återvände efter myndighetskalaset till sina studier vid Louvains universitet. Han
befriades under året för övrigt från sin främste medtävlare om
pretendent-skåpet, i det att ärkehertig Albrecht, trött på de furstliga giftermålsplaner hans
ärelystna moder uppgjort för honom, på en utlandsresa gifte sig med en
adelsdam och i sam.band därmed betygade Otto sin »undersåtliga trohet».
Änkekejsarinnan Zita var dock dynastiskt principfast nog att i sin egenskap av
dynastichefen Ottos förmyndare i dennes namn publicera ett ogillande av mesalliansen.

Ett furstebröllop med direktare politisk innebörd ägde rum i Assisi den 25
oktober, då konung Boris av Bulgarien äktade den italienska kungadottern
Gio-vanna. I Bulgarien kände man sig efter denna förbindelse med Mussolinis land
mindre isolerad än förr, och i Rom räknade man förmodligen med ett stärkande
av Italiens inflytande på Balkanhalvön, där ju Albanien redan är så gott som ett
italienskt protektorat. Giftermålet fick påvens gillande först efter en försäkran

280.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:05:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1930/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free