Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1930. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man icke i färd med att bota ont med värre? Ryktena surrade, statsmaktens
grepp lossnade, våldsgärningar mot oliktänkande blevo allt vanligare, folk bytte
åsikter lika snabbt som vinden vänder. Höll icke den patriotiska Lapporörelsen
på att spåra ur, började icke oansvariga äventyrare att operera bakom dess rygg?
Det krävdes mycken skicklighet och en större skicklighet än den, över vilken
agrarregeringen förfogade, för att lotsa statsskeppet oskatt genom bränningarna.
Ännu en tid stod Kallio vid rodret, fastän det tycktes, att det låg i maktlös
hand. Myndigheternas villrådighet framträdde i en utomordentligt skarp
belysning den 4 juni, då vid rättegången rörande förstörandet av det kommunistiska
tryckeriet i Vasa demonstrerande Lappomän utanför rådhuset enleverade de
kommunistiska målsägarnas advokat, den kommunistiske riksdagsmannen Asser
,Salo, och därvid rätt illa tilltygade såväl länets hövding som Vasa polismästare,
vilka sökt skydda Salo.
De sedermera så vanliga »skjutsningarna» hade börjat.
Händelsen väckte indignation. Man talade om bruten tingsfrid. Men
Lappomännen tillkännagåvo lakoniskt, att de icke vidare komme att tillåta utgivandet
av kommunisttidningar i Vasa. Det visade sig, att österbottningarna ej stodo
isolerade. Över hela landet höllos medborgarmöten, som betygade dem sin
sympati. Och den ii juni sammanträdde Lappomän från nästan alla Finlands
landskap i Helsingfors och sände en 23-mannadeputation, icke till statsministern, utan
till presidenten med följande resolution: »De kommunistiska tidningarna och
tryckerierna böra genast stoppas, de kommunistiska organisationerna — de må
uppträda under vilka namn som helst — böra genast upplösas, de
kommunistiska funktionärerna, de mest kända av deras meningsfränder samt
kommunistagitatorer böra genast häktas, och sedan landets säkerhet på detta sätt tryggats,
bör en ny riksdag sammankallas.» Definitivt svar på sin framställning begärde
deputationen före den 15 juni.
President Relander svarade undvikande. Men regeringen, som överlade hela
dagen, beslöt i samråd med presidenten att tillerkänna landshövdingen
i Vasa rätt att 1 den allmänna ordningens och säkerhetens intresse
förhindra utgivandet av den kommunistiska tidningen »Työn Ääni», om
densamma trots den i Vasa rådande upphetsningen åter skulle försöka utkomma.
Regeringen beslöt vidare att skyndsamt utarbeta och snarast förelägga riksdagen,
dels en proposition om skyddslag, vilken skulle göra det möjligt att interimistiskt
vidtaga undantagsåtgärder, då den allmänna ordningen hotas eller republikens
säkerhet så kräver, dels en proposition om ändring av tryckfrihetslagen, så att
den samhällsfientliga agitationen skulle kunna motarbetas. Med dessa åtgärder
hoppades regeringen tydligen kunna tillfredsställa folkrörelsen.
Den 15 juni passerade, och den 16 juni bröt in utan att Lappo lät höra av sig
— man var tydligen på det stora hela taget belåten med regeringens initiativ.
Men rörelsen domnade därför ej av. Även den svenska allmogen, som till en
början förhållit sig avvaktande, började nu i allt större omfattning att gripas av
rörelsen.
Under senare hälften av juni började planerna klarna till det stora bondetåg
till Helsingfors, som Lappo tillämnade. Samtidigt blev regeringen färdig med sina
av Lappo frampressade lagförslag, vilka skulle överlämnas till den till den i juli
inkallade riksdagen. Förutom de ovan nämnda förslagen till skyddslag och ändrad
344.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
