Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1930. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt röstat för. En borgerlig koalitionsbildning eftertraktades vid denna tidpunkt
allmänt. Situationens tryck var så stort, att de hinder, som förut förefallit
oöverstigliga, numera utan svårighet borde kunna övervinnas. Agrarregeringen varken
ville eller kunde stå hindrande i vägen för en sådan lösning, och när Kallio på
kvällen fått sitt förtroendevotum och sett sina propositioner remitterade till
utskott gick han direkt till presidenten och inlämnade sin avskedsansökan.
Redan nästa dag erhöll den politiske veteranen Svinhufvud uppdrag att bilda
regering — samma dag, den 3 juli, avgav Kosola efter uppskov, som väckt oro,
den betydelsefulla förklaringen, att Lappo kunde godkänna den avgångna
regeringens förslag till lagändringar. Redan den 4 juli utnämndes den nya
regeringen och samma dag hette det att Lappo förklarat sig nöjt och berett
att stödja ministären. Samtliga borgerliga partier voro företrädda i densamma
— alltså även svenskarna — och om några av de nya männen antogs, att de
stodo Lapporörelsen nära, men regeringen var ingalunda sammansatt helt efter
Lappos önskan.
Den borgerliga koalitionens bildande ingav på nytt förtroende. Man andades
lättare. Men situationen var alltjämt allvarlig och krisen ingalunda helt
avvecklad. Den 5 juli inträffade den under normala förhållanden oerhörda händelsen,
att anonyma Lappomän med våld avhämtade tvenne kommunistiska
riksdagsledamöter från sittande sammanträde med grundlagsutskottet. Denna dag gav
regeringen order om anhållande av hela den kommunistiska riksdagsgruppen. Samma
dag utsände Lappoledningen ett meddelande av följande lydelse:
»Uppgiften, att Lapporörelsens ledning tillförsäkrat regeringen sitt stöd och
full lojalitet, är alldeles grundlös. Rörelsens förhållande till regeringen
kommer att bero av, hur regeringen förverkligar rörelsens syften».
Samtidigt tillkännagavs, att Lapporörelsen alltjämt vidhölle sitt ursprungliga
program, även om den uppgivit tanken att omedelbart få detta framlagt
i form av regeringspropositioner. Lappo befann sig på återtåg, fastän icke i det
snabba tempo, som man förmodat dagen förut.
Den 6 juli utfärdade regeringen en proklamation, vari det sades, att
bondetåget var en yttring av den känsla av djupt beklagande, som läget väckt hos
alla rättänkande medborgare. »Regeringen ledes», hette det, »liksom bondetåget
av en orubblig vilja att avlägsna den landsförrädiska kommunism ur statens och
folkets liv. Regeringen skall icke låta greppet slappna, innan målet är nått. Alla
krafter måste samverka för att återinföra lagbunden ordning i landet. Alla
yttringar av egenhandsrätt måste upphöra i namn av fosterlandets väl.» Alltså på
en gång en deklaration med och mot Lappo — med Lappo mot kommunismen,
mot Lappo för ett helt igenom lagligt förfarande.
Så kom då den 7 juli, den med så stor oro och så stor tillförsikt motsedda
dagen. Lappos dag i Helsingfors. Bondetåget blev blott en imponerande och på
ett berömvärt sätt disciplinerad demonstration av mellan 12000 och 13000 bönder
från alla delar av Finland — det uppgavs att bland demonstranterna funnos över
2,000 svenskar. Någon kupp hördes icke av — mot regering och riksdag förgrep
sig ingen. Tvärtom mötte president och regering under demonstrationen Lappos
ledande män. Alldeles harmlös var dagen dock ej. I själva verket hade
ministerkris hotat på morgonen, ty regeringen hade av Lappo fordrat en
lojalitetsförklaring, och ännu kl. 10 fm. hade en sådan icke avhörts. Strax efter detta klock-
346.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
