Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunistoroligheter i Sverige 1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter skottlossningen avstannade av sig själva alla demonstrationer.
Platsen utrymdes raskt, och ytterligare oroligheter förekommo ej i Ådalen. De
militärkontingenter, som senare anlände, blevo icke antastade. En framställning
den 14 på kvällen till regeringen från Ådalsarbetarna om militärens
återkallande besvarades av statsministern med en hänvisning till, att lugn och ordning
skulle vara återställda, innan ordningsmakten försvagades. Emellertid tvungo
kommunisterna i Härnösand påföljande dag landshövdingen att återsända den
just anlända polisförstärkningen från Stockholm ett par timmar sedan den
kommit till staden, och en deputation från Ådalen fick samtidigt löfte om
militärens omedelbara återsändande mot att arbetarorganisationerna åtogo sig att
»svara för ordningen». Under natten evakuerades de militära förläggningarna,
och återtransporterna började. Med ordningens upprätthållande blev det klent:
under hela den följande veckan levde Ådalen faktiskt under en röd terror, och
de skjutnas begravning blev en akt i rent kommunistisk propagandastil. I
Stockholm och andra städer firades denna dag med en fem minuters framtvungen
stagnation i all gatutrafik.
Följden av händelserna i Lunde blev arbetsnedläggelser på flera håll i
landet, framförallt i Söderhamnsdistriktet, där allvarliga oroligheter förekommo,
samt demonstrationer överallt i riket, icke minst i Stockholm, där
kommunisterna gjorde det ena revolt försöket efter det andra, vilka dock nedslogos av
polisen, som dessutom anhöll några av ledarna, av vilka tio senare ådömdes
straffarbete. Ett par utländska kommunistledare, som verksamt bidragit till
oroligheternas organiserande, häktades i huvudstaden och utvisades sedermera.
I riksdagen fördes fredagen den, 15 och lördagen den 16 maj ett par
interpellationsdebatter — formellt om krigslagstiftningen — som till övervägande del
avhandlade Ådalshändelserna. Därvid uppträdde några kommunister på sådant
sätt, att alla övriga partier häftigt reagerade, och fredagsplenum måste
upplösas på grund av kommunisten Spångbergs obehärskade uppträdande.
Från regeringens sida utlovades emellertid en opartisk och allsidig
undersökning av Ådalsaffären, och den 17 maj tillsattes en kommission för ändamålet,
bestående av justitierådet Arthur Lindhagen, ordförande, professor Östen
Undén, advokaten Eliel Löfgren, metallindustriarbetarförbundets ordförande
Fritjof Ekman samt bruksdisponenten K. A. F. Göransson, Sandviken. Den 20
juli avgav kommissionen, som bland annat under sin undersökning haft biträde
av en rad experter, sitt digra utlåtande, en oktavvolym om över 200 sidor.
Däri kritiserades bl. a. skarpt landshövdingens och landsfogdens åtgärder. Om
militärbefälhavaren hette det, att om hans subjektiva uppfattning av läget varit
riktig, så hade han förfarit rätt; ur objektiv synpunkt fann dock
kommissionen, att skottlossningen i det givna ögonblicket icke bort äga rum.
På grundval av kommissionens berättelse uppdrog k. m:t åt justitiekanslern
att föranstalta om åtal mot landshövdingen Stenström och landsfogden
Påhlman vid Svea hovrätt samt mot kaptenen Mesterton, löjtnanten Beckman och
sergeanten Rask inför krigsrätt. Under tiden hade av anstiftarna och
förövarna av övervåldet i Sandviken den 13 maj några åtalats och dömts, den
förutnämnde Axel Nordström till 2 år och 6 månaders straffarbete, en viss
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
