Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1931. Av professor T. Thunherg - Årets Nobelpristagare i fysiologi och medicin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i de biologiska oxidationsfenomenen, i
antagandet av speciella
oxidationsferment hos cellerna.
En av de mest markanta
forskarepersonligheterna på detta område är
den nye Nobelpristagaren Otto
Warburg. Den ledande tanken i hans
försök att förklara de biologiska
oxidationsföreteelserna har varit den, att
cellernas förmåga att oxidera
organisk substans beror på
förhandenvaron i dem av järnföreningar, som
aktivera syret. Hans teori är alltså
samtidigt en »syreaktiveringsteori» och en
»järnkatalysteori».
I sin senaste och intressantaste
utvecklingsfas har den Warburgska
teorien glidit in med Warburgs
upptäckt av att koloxiden, kolosets
dödsbringande gas, hämmar
oxidationsföreteelserna i cellerna. Det
egendomliga med denna koloxidens hämning är
nu, att, som Warburg också funnit,
den gör sig gällande, då cellerna
dväljas i mörker, men mer eller mindre
kraftigt häves, då cellerna utsättas
för ljus. Warburgs tolkning av detta fenomen är, att koloxiden i mörker
häftar sig vid eller, om man så vill, binder just det ferment, som aktiverar syret,
men att denna bindning luckras och häves under inverkan av ljus.
Denna koloxidens hämmande verkan på cellernas oxidationsprocesser vid
mörker och hämningens hävande vid cellernas belysning bringas av Warburg i
förbindelse med det från andra forskningar kända förhållandet, att just vissa
järnkoloxidföreningar befunnits reagera för ljus och mörker med sönderdelning
resp. återbildning. Och det är ej att undra på, att Warburg sett ett stöd för sin
teori om »andningsfermentet» som en järnförening just i dess förhållande till
koloxid.
Genom en undersökning av, hur olika slag av spektralljus restituera den genom
koloxid hämmade vävnadsandningen, har Warburg ytterligare försökt
karaktärisera sitt »andningsferment» och har kommit till den uppfattningen, att det hör
till de s. k. järnporfyrinernas klass.
Otto Warhurg,
som av Karolinska institutets lärarkollegium
tillerkändes 1931 års Nobelpris i fysiologi och
medicin, är född 1883 o. professor vid
Kaiser-Wilhelm-Institut für Biologie i
Berlin-Dahlem.
Slutligen må lämnas några blandade notiser om »vad sig i riket tilldragit» på
det medicinska området.
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
