Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstlivet i Sverige 1931. Av dr Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den — det gamla berömda paret av
glaskonstnärer vid Orrefors Simon Gate och
Edward Hald utökades med en tredje
man, som redan givit mera än löften:
Vicke Lindstrand. Till de mest betydande
nyskapelserna för Londonutställningen
hörde de av Ewald Dahlskog utförda
dörrarna i intarsia i den stil, i vilken han
är mästare, en fyndigt komponerad
bildframställning med motiv ur Ragnar
Lod-broks-saga. »Swedish grace», som det
engelska slagordet formulerats, vann
innanför dessa portar en betydande
framgång. Hemma i Stockholm höllos flera
utställningar av tenn (Galleri Modern),
silver och glas (Nordiska kompaniet)
och textilier (Märta Måås-Fjetterström
i G. M. och Maja Fjsestad hos
Gummeson).
Inom måleriet har under de senaste
åren utvecklats en mycket livlig
verksamhet, dock utan att något nytt samlat
verk eller någon mer än vanligt
uppseendeväckande debut sett dagen.
Rikedomen på mindre betydande debutanter
synes år från år bli allt större och
framkallas otvivelaktigt av de stora
möjligheterna till kortvariga utställningar i de smärre lokalerna, där det i vissa fall
icke tages lämplig hänsyn till de utställandes konstnärliga kvalifikationer.
Massproduktionen av konstnärer var under året föremål för uppmärksamhet och man
sökte genom olika förslag nedbringa den. Amanuensen Carl Gunne inlämnade
sålunda ett förslag till omorganisation av Konsthögskolan, gående ut på att söka
hämma denna överproduktion av »fria» konstnärer och i stället leda in
undervisningen på banor, som föra till estetiskt kvalificerad verksamhet på olika
praktiska områden. Det möttes av opposition, bland annat av Isaac Griinewald,
som företrädde den meningen, att ett rikt material av »konstnärligt» utbildade
personer är önskvärt, ur vilket den store konstnären växer fram, när tiden är
mogen. Vilkendera synpunkten som i praktiskt socialt hänseende är sundast
torde knappast behöva diskuteras. Inom Konstakademien förbereddes också ett
förslag till en genomgripande omorganisation, men det var ännu för tidigt att
yttra sig om vilket resultat detta kunde medföra. Visst är att icke hälften av de
utställningar, särskilt av måleri, som appellera till allmänhetens uppmärksamhet,
ha det ringaste konstnärliga intresse i allvarligare mening.
En del separatutställningar i årets krönika må nämnas. Turistkonsten från
sydligare länder florerade alltjämt, och i Lilla Utställningen visade Erik Jerken
i januari en vacker serie bilder från Dalmatien — samma land, sett genom ett
Professor L. Sutnar som ordnade den
tjeckoslovakiska utställningen av
konsthantverk i Liljevalchs under oktoher; T.
v. en jättelfild 8:t Nikolauskyrkan i Prag.
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
