Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmen 1931. Av redaktör Lorens Marmstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bolag — Western Electric — ansåg sig med sitt ljudfilmspatent i stånd att slå under sig
hela världens biografrörelse. Men den stolta planen gick om intet; ett flertal
andra patent döko upp, och Western Electric fick se sina framtidsprospekt beskurna på
alla håll. Trots detta hade man likväl väntat sig, att ljudfilmen skulle betyda den
amerikanska filmens slutliga genombrott i alla länder. I stället inträffade motsatsen; varje lands
publik önskade höra sitt eget modersmål från vita duken, och det blev därför hausse på
marknaden för inhemska filmer.
För Sverige innebar 1931 ett uppsving för landets egen filmindustri. Även föga
märkliga filmer vunno livlig uppmärksamhet på grund av sitt svenska ursprung, och särskilt
höstsäsongen kunde inregistrera klara succéer för de flesta inhemska filmerna. Rent
ursvenska saker med svenskt gemyt och svenskt humör visade sig mest publikdragande, till
och med om de tekniska ofullkomligheterna voro påtagliga. Annars hade man i allmänhet
upphört att diskutera ljudets eventuella förträfflighet; vid biografbesöken inskränkte man
sig till att konstatera, att ljudet var bra, i stället för att, såsom tidigare varit fallet,
undersöka, om ljudet var bra.
Ur ren underhållningssynpunkt gåvo operettfilmerna den största tillfredsställelsen.
Tyskland, som redan tidigare överraskat med att producera ett antal förtjusande filmoperetter,
fortsatte på den inslagna vägen och gav många strålande prov på uppfinningsrikedom,
elegans och kultur i sina operettfilmer. En viss enformighet i uppläggningen kunde
naturligtvis i längden inte undvikas, eftersom operetten en tid var så på modet inom tysk film,
att dess hundraprocentiga talfilmer voro lätt räknade. Även dramatiskt haltfulla saker i
tysk filmproduktion röjde en anpassningsförmåga och en förståelse för den nya filmkonsten,
som intet annat lands filmer kunde tävla med. Då ryssarna ej hunnit fÖlja med
utveck-Hngen ifråga om ljudfilmen — deras ateljéer med ljudfilmsanläggningar blevo färdiga
först under 1931 — blev Ryssland som filmland minst givande ur konstnärlig synpunkt.
Frankrike lämnade några intressanta men av den stora publiken föga observerade bidrag
till filmrepertoaren på det högre planet, och från Danmark importerades den första
danska tal filmen, som trots påtagliga förtjänster visade sig ha föga resonans hos oss.
Inom amerikansk film talades ej längre om »stor filmer». Filmerna med st
järnkonstellationer och pompöst upplagda masscener miste sitt existensberättigande efter ljudfilmens
genombrott, vilket också betydde slutet för många populära stumfilmsaktörer. Ar 1931
kunde uppvisa, hur flera av de mest omtyckta stjärnorna helt slocknade eller blott lyste
med svagt flämtande låga på filmhimlen utan att på något sätt kunna göra sig gällande
i konkurrensen. De stora revyfilmernas tid var förbi och med några få undantag miste
den amerikanska ljudfilmsoperetten sin forna glans på grund av bristande originalitet
och fantasi. Den hundraprocentiga talfilmen väckte ett visst intresse hos den språkkunniga
publiken, men en sträng gallring från de amerikanska bolagens sida blev nödvändig, vilket
hade det goda med sig, att genomsnittsnivån på deras filmer kvalitativt sett betydligt höjdes.
De experiment, som under 1930 gjordes för att fullkomna färgfilmen, gåvo ej de lysande
resultat, man väntat sig, och under 1931 var svart- och vitfilmen åter helt förhärskande.
Även den stereoskopiska filmen lät vänta på sig, ehuru man av de nyheter som under årets
lopp sipprat ut om de nyaste uppfinningarna på området fick den uppfattningen, att den
förelåg fullt utexperimenterad. Emellertid torde man dröja med att föra den i
marknaden, tills biografägarna hunnit amortera av de drj^ga kostnader, som anskaffandet av
ljudfilmsanläggningar inneburit.
Filmstudiorörelsen visade ytterligare ökad livaktighet under året. Medlemsantalet i den
stockholmska sammanslutningen steg hastigt, då bestämmelserna angående de
nytillträdan-des meriter ej längre höllos så rigorösa, och intresset steg också för varje sammanträde.
I första rummet förekommo visningar av filmer, vilka av en eller annan orsak icke
framförts offentligt, vanligtvis på grund av sin alltför exklusiva karaktär. Emellertid voro de
filmer, som stodo på programmet, ofta ej så experimentellt lagda som dem man återfinner
på utlandets avantgarde-biografer, med vilka våra svenska filmstudios för övrigt som
bekant ha en hel del gemensamt.
Som en direkt utveckling av filmstudioidén kan man beteckna öppnandet av den första
offentliga avantgarde-biografen i Stockholm. Det blev Sture, som rönte den äran och i
samband med omvandlingen erhöll det förnämliga epitetet »Kulturbio». Försöket var vågat
men utföll glädjande nog sjmnerligen lyckhgt; det visade sig, att icke endast en filmesteti-
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
