Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturen 1932
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kjellgren färdades i Spanien; hans bok hette Spansk odyssé. Adolf
Hallmans Express till och från Paris innehöll älskvärda bagateller. I Kriget som
inte var något krig gav Carl Taube en synnerligen initierad skildring av den
senaste tidens politiska händelser i Manchuriet. I På spår efter Knud Holmboe
meddelade Willy Falkman sina undersökningar rörande den danske författarens
död. Som reseskildring kunde man i viss mån räkna Rutger Esséns Tolv samtal
om tiden, folken och människorna — dess tyngst vägande innehåll utgjordes av
diskussioner om franskt, tyskt, engelskt och ryskt folklynne.
Till sin sextioårsdag utgav Karl-Erik Forsslund diktsamlingen Från
Valborgs-mässa till Korsmässa, där särskilt dikterna till Bergslagen ägde kraft och
bildrikedom. Den förnämsta platsen bland årets lyrik torde tillkomma Hjalmar
Gullbergs Andliga övningar, dikter i litet format men av omisskänlig storhet.
Bertil Malmbergs Illusionernas träd erhöll vackra lovord. Gunnar Mascoll
Silverstolpes Efteråt visade på samma inspirationskällor som hans tidigare
lyrik. I Tomter till salu gav Einar Malm prov på sin förmåga att åstadkomma
friluftsvers och naturstycken av fräschör och spänstighet. Diktsamlingen Vid
lägereld torde som helhet betraktad icke höra till Pär Lagerkvists bästa; kritiken
gjorde starka reservationer för det dunkla och ofullbordade, som gemenligen
utmärkte dikterna. Av Pär LagerkvivSt förelåg också dramat Konungen. I
Johannes Edfelts Aftonunderhållning framträdde en grundstämning av besk
pessimism. Artur Lundkvist utgav Vit man, Hans Botwid En verklighet, Ingeborg
Björklund Kärleksdikt. En frejdig debutant var Nils Bohman med Kalliope i
staden. Bland övriga debutanter kunna nämnas Irma Nordvang: Med sträckta
händer, Ove Borgvall: Det blommar i blåsten, Otto Nordenfors: Färden mot
norr och Axel Axelsson: Självdeklaration.
Bland översättningar märktes Hjalmar Gullbergs och Ivar Harries
försvenskning — och modernisering — av Aristophanes’ Lysistrate, en bearbetning som
utmärktes av fyndig dialog och graciös vers. Till hundraårsdagen av Goethes
död utkommo några förtjänstfulla Goethetolkningar.
Mot aftonglöden var en ny berättelsesamling av Albert Engström. Gertrud
Liljas Karl-Uno och sångerskan betecknades av Österling som en av författarinnans
mest kvalitativa böcker. Erik Asklunds Frukt utgjordes av fragment och
miniatyrer. Det man mest fäste sig vid i Eyvind Johnsons Natten är här
var de glättigt hånfulla historierna från det gamla Grekland. Från skånska
längor var ett nytt prov på Hertha Odemans friska och frodiga talang. Astrid
Väring utgav Skeppet Viktoria och Elisabeth Högström-Löfberg Se men
inte röra.
Ivan Oljelunds Krönt och okrönt var en frisk och levande bok, klar i tanke
och form. Personligt ovett var ett urval ur Erik Lindorms kraftigt och fyndigt
skrivna kåserier. Som i en spegel var titeln på Hasse Z :s bok; den var en
samling av författarens maliciösa och underhållande krönikor.
Om novellsamlingarna voro fåtaliga, så var — som alltid nu för tiden —
romanen desto rikare företrädd. Sigfrid Siwertz bidrog med Lågan, en
konstnärsberättelse. Elin Wägners Dialogen fortsätter var helt och hållet tendensroman.
Elsa och kärleken var andra delen i den utvecklingsroman, vars början Anna
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
