Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med denna uppgörelse hade socialdemokraterna hemfört en betydande
framgång, medan däremot bonde förbundet för sin uppoffring av principståndpunlcter
icke vann mera för jordbruket än vad som under alla förhållanden kunnat
genomföras med borgerliga röster. Bondeförbundets frontförändring dirigerades av
hrr K. G. Westman och-Pehrsson i Bramstorp, vilka uppenbarligen gjort revolt
mot den gamle partiledaren hr Olsson i Kullenbergstorp. Denne uttalade
sedermera under året sitt bestämda ogillande av kohandelsuppgörelsen. I sista stund
sökte hrr Westman och Pehrsson genom erbjudanden till de övriga partierna om
förhandlingar ge det hela sken av en samförståndslösning. Vid denna tidpunkt
voro de emellertid själva redan bundna vid regeringen, varför talet om
förhandlingar endast var en tom gest. Från frisinnat håll fingo de hjälp av en
liten fronderande grupp med hr österström i spetsen. De agerande partierna voro
starka nog att vid den slutliga uppgörelsen i riksdagen genomföra
kompromissförslaget. Regeringen hade i huvudsak fått sin vilja fram. Det återstod nu att
se, om de avsedda verkningarna skulle kunna uppnås. Ett stort hinder uppreste
sig —• byggnadsarbetarnas på våren utbrutna konflikt. Riksdagen hade fastslagit,
att inga byggen finge påbörjas, förr än byggnadsstriden var avvecklad.
Byggnadsarbetarna hade avgörandet i sin hand, och från deras sida hördes inga
fredssignaler.
Innan riksdagen åtskildes de senaste dagarna i juni, hade den fattat ett beslut,
som skulle få ganska egendomliga verkningar, nämligen uniforms förbudet. Under
trycket av den nazistiska propaganda, som märktes här och där i landet, hade
båda kamrarna bifallit högeryrkandet på utredning om skydd mot landsförrädisk
propaganda. Att beslutet kunde genomföras berodde till stor del på, att man
på socialdemokratiskt håll önskade vända lagstiftningen även mot den relativt
ofarliga nationalsocialistiska agitationen. Med hänsyn särskilt till denna
genomfördes också uniformsförbudet, som trädde i kraft den 1 augusti. Sedan några
åtal skett mot nationalsocialister, kom en dag det förvånande meddelandet, att
polisen i Stockholm ingripit mot högerungdomar, som på ett politiskt möte burit
blågula armbindlar. Ungdomarna åtalades inför polisdomstolen, som bötfällde de
flesta och därmed fastslog, att bärandet av armbindlar i de fosterländska
färgerna stred mot uniformslagen, alldenstund med dessa färger markerades en
motsatt uppfattning mot de »marxistiska» partiernas.
Redan dessförinnan hade de nya stämningarna på högersidan tagit sig
märkliga uttryck. Främst må nämnas det stora nationella medborgartåget i
Stockholm den 21 maj, då omkring 30,000 medborgare tågade genom staden under
blågula fanor och 50- ä 60,000 slöto upp vid det offentliga mötet på
Djurgården. Det hela blev en överväldigande protest mot kommunism, nationalsocialism
och socialdemokrati. Liknande medborgartåg höllos på andra håll i landet, bl. a.
i Luleå och Göteborg. Som anordnare stodo överallt högerns kamporganisation
»Högerfront» och högerungdomens nybildade aktiva arbetskader »Konservativ
ungdom». Efter polisingripandet mot de blågula armbindlarna hölls den 18
september ett opinionsmöte i Auditorium, som var fullsatt till trängsel.
De övriga borgerliga partierna uppvisade också en viss aktivitet men av annan
art. Det frisinnade partiets sammanhållning var efter den gamle partiledarens
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>