Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetsmarknaden 1933. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också, att arbetarna förkastat
medlingsförslaget med i runda tal 21,000 röster
mot 2,500. Arbetsgivarna förklarade sig
icke heller kunna godkänna detsamma.
Deras »ofrånkomliga erinringar» gällde
icke blott den vid jämförelse med
löneläget i andra yrken otillfredsställande
lönereduceringen utan framför allt
bristen på bindande garantier mot en
fortsättning av systemet med de s. k. fria
ackorden, vilka som bekant av
fackföreningarna i stor utsträckning
missbrukas till rena utpressningar.
Underhandlingarna inför kommissionen avbrötos
emellertid ej utan fortsatte till den 6
september, då de ajournerades. Stats- och
socialministrarna förklarade sig nu vilja
själva göra ett försök att ena parterna
och framlade den 20 september ett nytt
medlingsförslag, som innehöll betydande
eftergifter åt arbetarna i fråga om såväl löner som allmänna bestämmelser. Detta
nya medlingsförslag godkändes också av arbetarna men förkastades av
arbetsgivarna, vilka samtidigt betecknade förlikningskommissionens tidigare avgivna
förslag som en antaglig grund för fortsatta förhandlingar.
Regeringens extraordinära ingripande i medlingsarbetet hade alltså endast
medfört, att detta övergått till ett ställningskrig. Arbetarna slogo vakt kring
regeringens medlingsförslag, medan arbetsgivarna stödde sig på kommissionsförslaget.
Olikheten mellan de båda förslagen bestod däri, att regeringen klippt bort
ungefär hälften av den lönereduktion, som kommissionen föreslagit, och nästan
fullständigt undanröjt kommissionens famlande försök att stäcka friackorden.
Belysande är en jämförelse mellan timpenningen för grovarbetarna — vilken har
största betydelsen — i Stockholm, Göteborg och Malmö före kriget och sådan
den föreslagits av förlikningskommissionen och regeringen. År 1914 var denna
timlön 42 till 48 öre. De av kommissionen föreslagna lönesatserna lågo 160 ä
190 procent högre men regeringsförslagets icke mindre än 170 ä 200 procent
högre. För motsvarande tid utvisa levnadskostnaderna en stegring med 54
procent. Om med tanke på årsinkomsterna hänsyn även tages till
arbetstidsminskningen från 57 veckotimmar 1914 till 48 timmar 1933, kan det siffermässigt
påvisas, att enbart 80 procents ökning av 1914 års löner är tillräckligt för att
åstadkomma en klar överkompensation för levnadskostnadsstegring och
arbetstidsminskning.
Den 15 december tog förlikningskommissionen initiativ till ett nytt
medlingsförsök. Parternas prislistdelegation anmodades att tredjedag jul påbörja vissa
förberedande förhandlingar, och deras stora förhandlingsdelegation kallades att
sammanträda inför kommissionen den 10 januari 1934.
Utgången av dessa nya medlings förhandlingar skulle bli avgörande för, om det
nya året komme att bli ett arbetsfredens eller ett arbetsstridernas år.
126
Murarna och krisen: Vägen ut är blockerad,
tills han pressat fläsket igenom. (Chatham.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
