- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Elfte årgången (händelserna 1933) /
167

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstlivet i Sverige 1933. Måleri och skulptur. Av Karl Asplund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av det allmänna konstintresset inom landet. Flera offentliga inctitutioner
anordnade såväl vetenskapligt impulsgivande som populära specialutställningar. Så
ordnade Nationalmuseum i detta samband för första gången en värdig museal
uppställning av Sergels arbeten och ett kvalitetsurval ur sina rika,
huvudsakligen från Karl Gustaf Tessin härstammande samlingar av äldre teckningar. En
särskilt framträdande plats intogs av den äldre östasiatiska konsten, på vilken
svenska vetenskapsmän och samlare nedlagt ett så stort intresse. Sålunda visade
Östasiatiska samlingarna dels en på sitt område epokgörande stilhistorisk
utställning av tidigt kinesiskt konsthantverk, dels en samling av djurbronser från
Ordos, som nu lågo i brännpunkten för specialisternas intresse. Nationalmuseum
öppnade en av professor O. Siren ordnad kvalitativt högtstående exposition av
kinesisk skulptur och måleri ur offentliga och enskilda samlingar. I Konstakademien
utställdes den stora samling av ryska ikoner, vilken överlämnades som gåva till
Nationalmuseum, och i Kungliga biblioteket visades illuminerade medeltida
manuskript. Det populäraste evenemanget på den exotiska konstens område blev
den stora uppvisning, varmed den svenska Cypern-expeditionen fyllde
utställningssalarna i Liljevalchs konsthall, en av expeditionsledaren, docenten Einar
Gjerstad, och hans medhjälpare förträffligt anordnad instruktiv exposé. Vår
nationella konst företräddes på ett mycket värdigt sätt av Historiska museets
konstföremål från tiden till och med vikingatid, och Nordiska museet hade dels
nyordnat sin rika samling av gamla dräkter, dels i nytt överskådligt
sammanhang arrangerat ett urval av något av det mest egenartat nationella vi äga,
dalmålningar. De Hallwylska samlingarna visades för första gången för
kongressdeltagarna — det gigantiska katalogarbetet över dessa samlingar fortskred
under året alltjämt — och åtskilliga privata samlingar av äldre och nyare konst
gjordes tillgängliga för de intresserade.

Till kongressens feststämning och dess utan tvivel starkt stimulerande inverkan
på intresset för gammal konst bidrog i hög grad den insats, som kronprinsen
och prins Eugen gjorde för de utländska och inhemska deltagarnas trevnad.

Liksom under förra året var det även under 1933 ont om stora och samlande
prestationer i vårt utställningsliv. Påfallande magert var det bidrag, som
Liljevalchs konsthall ägnade åt konsten — en rikhaltig utställning av svenska och
utländska humorister under mars. Konstföreningens vanliga vårutställning i april
och i oktober en blandad, delvis undermålig målningsutställning, som delade rum
med en vida intressantare utställning av modernt flygväsen. Centralpunkten i
denna utställning var en samling, som sänts över av den finländske målaren
Lennart Segerstråle. Utländsk konst ställdes i mycket ringa grad ut i Sverige
under året, kanske beroende på valutaförhållandena. Egentligen är endast att
anteckna en utställning av modern polsk grafik i mars i Nationalmuseum samt
en uppseendeväckande visning av den i Paris högt skattade bulgaren Papazoffs
surrealistiska måleri i Galerie möderne i september.

Konstakademiens ’utställningslokaler ha, trots otillfredsställande
belysningsanordningar, under de senaste åren samlat allt flera betydande utställningar. I
april gjorde den unga skånska målarskolan en vacker och berättigad succé i dessa
salar. I övrigt gick utställningslivet helt och hållet i de små och ofta obetydliga
separatutställningarnas tecken. Det framåtsträvande unga måleriet hade icke
längre den samlingspunkt, som det tidigare fann i Svensk-franska konstgalleriet.

167

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:06:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1933/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free