Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern 1933. Av Anders Österling - Teateralmanack 1933
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•— och Harriet Bosses åldrande sångerska stodo i centrum för uppmärksamheten.
Edna Ferbers cyniskt ironiska »Middag kl. 8» fick förtjänt framgång. De många
kontrastbilderna från middagsgästernas privatexistens laddades med nervös
intensitet; Signe Kolthoff, Tollie Zellman, Inga Tidblad lyste på damsidan, och
Uno Henning gjorde en skarp studie av den förfallne filmaktören. »Banken», ett
lustspel av Louis Verneuil, gav Gösta Ekman tillfälle att göra en virtuosroll
som kallblodigt smidig karriärist i finansvärlden; pjäsen var tunn och en smula
hjärtlös, men Uno Henning, Tutta Rolf, Hjördis Pettersson och Sture
Lager-v^all bidrogo med lyckade lustspelstyper.
På Blancheteatern inleddes året med ett svenskt original, Dicte Sjögrens »Livet
har rätt», skildringen av en emigrantryskas försök att acklimatisera sig som
svensk läkarfru; det fanns banala scener däri, men också något som tydde på
personlig observation och blick för rasmotsatserna. Esther Roeck Hansen gjorde
huvudrollen sympatisk. Ett alldeles förstklassigt utförande fick »Hela havet
stormar», Roland Mackenzies bittra familjekomedi från Galiziens oljedistrikt,
här iscensatt av Per Lindberg. Georg Rydeberg spelade sin krigsmärkta
ynglingaroll med överraskande sensibilitet. Uppsluppen och färgrik blev Shakespeares
»Trettondagsafton», här kallad »April-april» och framlekt som en burlesk och
lyrisk improvisation med Sture Baude som Malvolio och Esther Roeck Hansen
som Viola. »Vi Hallams» av Rose Eranken visade sig åter vara ett av dessa
moderna miljöstycken, som i format och stil passa Blancheteatern så förträffligt.
Esther Roeck Hansen, Olav Riégo, Georg Rydeberg, Mimi Pollak och Anna
Flygare-Stenhammar åstadkommo en ensemble av nästan förbluffande
naturlighet och minutiöst uppfattad realism.
Komediteatern höll sig till det eleganta lustspelet och träffade i tre program
efter varandra den älskvärda ton, som brukar garantera framgång på denna i sitt
slag obestridligen välskötta scen. »Den lilla butiken», »En kvinna som vet vad
hon vill» och »Celebert bröllop» gåvo plats för Alice Eklunds behagfulla talang
i ungersk, fransk och tysk lampettbelysning. Från övriga scener återstår blott
att nämna Erik Lindorms senaste lustspel »Sverige är räddat», en snabbt
utkastad satir mot naziströrelsen här hemma; men trots Sigurd Walléns
stockholmska humor och hjärtlighet fick pjäsen icke riktigt liv. På Södra teatern
framfördes Jaroslav Haseks mycket omtalade krigsfars, »Soldaten Schwejk»,
en föreställning som dock icke spred någon större glädje med undantag för
Edvard Perssons äkta och frodiga skånska komik. Nya Intima Teatern vid
Vattugatan försökte sig på ett så värdefullt stycke som »Kärlekens hus» av
Schalom Asch, men företaget gjorde snart haveri. Året visade också på andra
håll, att de självförsörjande scenerna tydligen förde en hård kamp mot den
rådande depressionen.
Teater almanack 1933.
STOCKHOLM.
Kungliga Teatern:
5/1 Den vilseförda. Nyinstudering av
Ragnar Hyltén-Gavallius.
11/3 Furst Igor. Opera av Alexander
Borodin. Dirigent: Nils Grevillius. Regi:
Harald André.
5/5 Gästspel av Gitta Alpar med
ensemble: »Madame Dubarry».
17/5 Gästspel av Erica Darbow som
Carmen.
6/9 Förtrollade butiken. Balett i en
akt. Musik av G. Rossini, arrangerad av
Ottorino Respighi. Dirigent: Kurt Bendix.
Koreografi och regi: Julian Algo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
