Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nationalsocialistiska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heller vid sina förhandlingar med centrum och
bajerska folkpartiet uppnådde Schleicher några
påtagliga resultat. Presidialregeringen syntes vid
årsskiftet sväva fullständigt i luften.
Vid detta laget inleddes emellertid mellan
nationalsocialister och tysknationella under Papens
förmedling nya förhandlingar i syfte att
återuppliva 1932 års Harzburgfront. Den 4 januari
möttes Hitler och Papen hos bankiren baron
Schroeder i Köln och dryftade möjligheterna
för en nationell koncentrationsregering. Under
de följande veckorna utvecklade Papen, som
alltjämt i synnerlig grad åtnjöt Hindenburgs
förtroende, en livlig verksamhet för
åstadkommandet av en nationell frontbildning. Hur pass
långt man avancerade i detta hänseende under
de första januaridagarna är emellertid icke känt.
Den 15 januari ägde i Lippe-Detmold
lantdagsval rum, varvid nationalsocialisterna insatte alla
sina krafter och lyckades åstadkomma en
rösthöjning, som blev av stor psykologisk betydelse.
Denna framgång, vunnen i främsta rummet på
ty^knationella partiets och tyska folkpartiets
bekostnad, kom Hitler att med ännu större skärpa
än förut framföra krav på kanslersposten i händelse av en nationell koncentrationsregering.
Efter lantdagsvalet i Lippe-Detmold började händelserna taga fart. Den 4 januari hade
riksdagens seniorråd beslutat inkalla riksdagen till den 24 januari, en datum, som senare
ändrades till den 31 januari. Rikskansler v. Schleicher begärde nu av rikspresidenten
fullmakt att, om så krävdes, upplösa riksdagen och utlysa nya val för att därigenom ånyo
visa riksdagens splittring. Vid denna tidpunkt
hade emellertid Hindenburg för sin del
uppgivit motståndet mot en minoritetsregering
under Hitlers ledning och vägrade att utfärda
den begärda fullmakten. Den 28 januari avgick
kabinettet Schleicher, och Papen erhöll
presidentens uppdrag att sondera möjligheterna för
en ny regering, varvid det dock uttryckligt
framhävdes, att Papen därmed icke var
tilltänkt som kansler. Under de följande
brådskande förhandlingarna synas svårigheterna
mindre ha förorsakats av oenighet beträffande
posterna i regeringen än av det från
nationalsocialistiskt håll resta kravet på
riksdagsupplösning och nya val. De tysknationellas ledare
Hugenberg förmåddes slutligen på denna
punkt giva vika, och den 30 januari kunde
Rikskansler Adolf Hitler på sin 44-årsdag
den 20 april 1933,
Två nationalsocialistiska förgrundsfigurer,
riksinrikesministern Göring (t. v.) och
rikspropagandaministern Göhhels.
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
