Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1933. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till böndernas aktuella svårigheter bidrog även den starka kapitalinvestering, som pågått
inom jordbruket med offentligt stöd under åren närmast före krisen och som då ansågs
oundgängligen nödvändig för att icke lantmannanäringarna skulle bli hopplöst efter. Dels
hade stora belopp nedlagts i jordförbättringar och modernt jordbruksmaskineri, dels hade
betydande summor åtgått till att modernisera den tidigare primitiva bebyggelsen på
lantgårdarna. Enligt en under året avslutad allmän fastighetstaxering för 1930 hade
fastighetsvärdet på landsbygden sedan taxeringen 1916—18 stigit från 46 till 73 milhoner, medan
samtidigt stadsfastigheternas värde vuxit från 56 till 133 milhoner. Av boningshusen
på lantgårdarna voro 1930 blott 38,5 procent byggda av grästorv, medan 16
procent voro av betong och 27,5 procent av trä — 20 år tidigare voro blott 2 procent av
betong och 25 procent av trä. Återstående 18 procent voro uppförda av flera
byggnads-materiel i olika kombinationer. Av bondgårdarna hade 4,7 procent elektricitet, 9,1 procent
centralvärme, huvudsakligen i anslutning till varma källor, och 34 procent vattenledning.
I ett syssel hade 31 procent av gårdarna elektricitet, i ett annat syssel 24 procent
centralvärme. EnHgt en under vintern 1932—33 företagen undersökning var jordbrukets totala
skuldbelastning 38 millioner kronor. Under rådande pris- och avsättningsförhållanden A^oro
därför många bönder urståndsatta att betala sina räntor och amorteringar. Redan året
förut hade en lag om moratorium antagits till stöd för de gäldbundna jordbrukarna. Vid
vårens alltingssession fattades beslut om upprättande av en krisfond för lantbruket, vilken
huvudsakligen skulle finansieras genom utgivande av statsgaranterade 4 V2 procents
obligationer på sammanlagt 9 millioner.
En viss trygghet både för lantbruket och fisket medförde det den 19 maj undertecknade
engelsk-isländska handelsavtalet, vilket hade samma karaktär som de samtidiga engelska
handelsavtalen med övriga nordiska riken. Mot vissa tulleftergifter och åtagandet, att
minst 77 procent av kolimporten skulle tas från Storbritannien, erhöll Island garanti för
att den engelska fisktullen ej skulle höjas och den tillåtna importen av isländsk fisk ej
reduceras under 90 procent av de närmast föregående tre årens. Dessutom förband sig
England att icke beskära köttimporten från Island hårdare än importen från andra
främmande länder.
Under vårens alltingssession genomfördes den länge omstridda valkretsreformen av
Asgeir Asgeirssons agrar-konservativa koalitionsregering, vilken föregående år
bildats-uteslutande för att genomdriva en sådan valkretskompromiss. Den nya lagen bar också
kompromissens prägel och hade icke helt anpassats efter den förändring i befolknings
fördelningen, som ägt rum. Förskjutningen var dock så stor, att agrarpartiet icke kunde
väntas behålla sin alltingsmajoritet, vilken det tack vare valkretsindelningen uppnått 1931
med endast 36 procent av de avgivna rösterna. Enligt den nya lagen ökades antalet
all-tingsmän från 42 till 49. Av dessa skulle som förut 32 utses genom majoritetsval i de
oförändrade en- och tvåmansvalkretsarna, vari landet med undantag av Reykjavik var indelat.
Huvudstaden, som oaktat dess befolkning stigit till över en fjärdedel av landets, blott
förfogat över 4 med proportionella val utsedda representanter, fick sin mandatsiffra ökad
till 6, vilket dock långt ifrån tillfredsställde kravet på hka representation. De vart fjärde
år proportionellt landsvalda sex ledamöterna i alltingets övre avdelning slopades, och i
stället inrättades 11 utjämningsmandat. Budgeten skulle hädanefter behandlas vid
gemensamt plenum med hela alltinget. Rösträttsåldern sänktes från 25 till 21 år.
Den 16 juli ägde nyval rum — för sista gången enligt den gamla vallagen. Det nya
alltinget, vars huvuduppgift var att bekräfta valreformen, fick en i hög grad förändrad
sammansättning. Agrarpartiet, inom vilket de inre slitningarna ökats och på sina håll
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
