Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atomforskningens landvinningar. Av Ansgar Roth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nobelpristagaren Lord Rutherford of Nelson (i mitten) vid Cavendishlahoratoriet i Cambridge,
England, med två medarbetare: dr J. D. Cockcroft (t. h. på bilden) och E. T. Walton., vilka utfört
beskjutning av atomkärnor med tunga vätepartiklar. En fullträff på tio milliarder projektileri
keley var den förste som framställde deuterium i hög koncentration, och genom en
lycklig tillfällighet fanns vid samma institut en apparat, konstruerad av Lawrence,
för alstring av snabba »kanalstrålar», som fingo genomgå upprepad acceleration i
ett utomordentligt kraftigt magnetfält. Redan de första försöken av Lawrence
visade, att deutonen var omkring tio gånger mera effektiv än protonen. Den tunga
väteprojektilen, som var en sammansatt partikel, verkade på sätt och vis som
spränggranat, när den vid en fullträff trängde in i en främmande atomkärna.
Resultatet av en dylik beskjutning var dock i allmänhet inte en »sprängning»,
utan tvärtom en uppbyggnadsprocess, en syntes av atomära grundstenar. Cockcroft
och Walton vid Cavendishlaboratoriet visade (1932), att litium vid bombardemang
med protoner förvandlades i helium, vilket förklarades därmed att en litiumkärna
med massan 7 infångade en proton (massan 1), varigenom man fick en partikel
med massan 8, som omedelbart sönderföll i två alfapartiklar, d. v. s.
heliumkär-nor, vilka vardera hade massan 4. Denna »kärnreaktion» kunde skrivas:
Lf + = He’’ + He\ Alfapartiklarna rusade därvid bort i rakt motsatta riktningar
intill ett avstånd av 8.2 cm (i luft). Vid beskjutning av litium med deutoner erhölls
en liknande effekt, men de utslungade alfapartiklarnas räckvidd blev mycket större
(14.5 cm). I detta fall var det en annan litiumisotop (massan 6) som medverkade
i reaktionen, vilken beskrevs med formeln: Lf + D^ ~ He^ + HeK Fortsatta
experiment visade ytterligare andra möjligheter: LV + = LV + W och Lf D’ = 2He^
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
