Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrklig översikt 1934
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tredje internationella teologkongressen i Lund den 2—7 januari, anordnad av Kristliga
studentvärldsförbundet; bilden från öppningshögtidligheten i S:t Mikaels kapell.
Från Danmark och Finland ingingo på en och samma dag dödsbud: Köpenhamns
biskop Harald Ostenfeld och Finlands ärkebiskop Lauri Ingman- avledo bägge den
25 oktober. Ostenfeld hade redan på våren på grund av klenhet begärt avsked. Hans
efterträdare blev stiftsprosten teol. dr Hans Fuglsang-Damgaard. Finlands primas
var vid årsskiftet ännu ej utnämnd. Ostenfeld var en framstående kyrkans tjänare,
praktisk och erfaren, en ädel kristlig karaktär, en utomordentlig själasörjare.
Ärkebiskop Ingman var en betydande kyrkans hövding, driven politiker, kraftfull och
viljestark. Icke minst för sin förståelsefulla inställning i nationalitetsfrågan och
sitt orädda sätt att hävda sin mening är han värd att minnas.
I Norge bröt Oxford-Grupprörelsen definitivt igenom vid ett större möte på
sanatoriet Hösbjör, dit rörelsens ursprunglige stiftare, Frank Buchman, anlände i
spetsen för ett »team», rörelsens stående term för att beteckna en grupp medlemmar,
som gemensamt resa omkring och vid möten avlägga vittnesbörd om sin
omvändelse och om rörelsens art och karaktär. Mötet på Hösbjör ägde rum i oktober och
november och var anordnat på initiativ av norske stortingspresidenten Hambro,
vilkens intresse för Grupprörelsen en längre tid varit känt. Det mest
uppseendeväckande förvärv, som Grupprörelsen denna höst gjorde i Norge, var författaren
Ronald Fangen, som klart och öppet i Tidens Tegn deklarerade sin nya
ståndpunkt. De utländska deltagarna fortsatte efter några veckors uppehåll på Hösbjör
sina möten i Oslo, där intresset var ofantligt och där tusentals personer måste
avvisas från möteslokalerna. Mot slutet av året reste Buchman och hans följeslagare
till Danmark, där rörelsens verkningar snart började göra sig kännbara.
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
