Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstlivet i Sverige 1934. Av Gotthard Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KonstUvet i Sverige 19)4.
Av GOTTHARD JOHANSSON.
Det stockholmska konstlivet dominerades även under 1934 av den oerhörda
mängden av separatutställningar. Dessa närma sig numera ett hundratal per säsong,
fördelade på ett tiotal ordinarie utställningslokaler, av vilka många växla
utställning var fjortonde dag. Resultatet har blivit en övermättnad på konstutställningar,
sjunkande genomsnittskvalitet och slappnande publikintresse. Inom
konstnärskretsar har man därför sedan länge diskuterat möjligheten av att skapa en motvikt till
de alltför många separatutställningarna — som själva uppstått ur en reaktion mot
de stora »salongernas» förflackning och massanhopning av konstverk — i en allmän
svensk salong.
Dylika strävanden lågo bakom den i april öppnade Vårsalongen i Liljevalchs
konsthall, tillkommen genom ett samarbete mellan Konstnärsklubben och Sveriges
allmänna konstförening och anordnad av den senare. Resultatet motsvarade
emellertid knappast förväntningarna. Utställningen stod kanske på en något högre nivå
än Konstföreningens vanliga utställningar, men den generalmönstring av svensk
konst, som man från början tänkt sig, blev den icke. Å andra sidan kritiserades
juryn för att den varit alltför sträng och hängt alltför spatiöst. Kanske var det som
reaktion häremot, som tanken på en juryfri utställning uppstod och realiserades
i Höstsalongen i nov. i Liljevalchs. Initiativtagaren, intendenten Sven Strindberg,
hade tänkt sig juryn ersatt av ett slags garantsystem: varje konstnär skulle ha sina
arbeten godkända av två konstnärer, som deltagit i offentlig utställning. Systemet
slog ej väl ut. Det blev en massutställning av låg kvalitet.
Ett annat omdiskuterat utställningsexperiment gjordes av Paul U. Bergströms
varuhus, som på initiativ av den i firman anställde engelsmannen Ernest J. Riggs
anordnade två utställningar av ny typ, en i februari av yngre konstnärers arbeten,
där inga fasta priser existerade utan publiken fick bjuda, och en i november av
Stockholmsmotiv i tre prisserier, 100, 150 och 200 kr. Av konstnärerna betraktades
detta försäljningsexperiment med en viss misstro.
Ett populariseringsförsök på bredare front gjordes av H. S. B. (Hyresgästernas
Sparkasse- och Byggnadsförening), som i september i samarbete med
Riksförbundet för bildande konst i sina nybyggda hus i 18 svenska städer anordnade en
utställning, kallad »Bostad och konst». Denna utställning, som blev ett publikrekord med
cirka 175,000 besökare i hela landet och över 50,000 enbart i Stockholm, visade
genom att exponera konstverken i möblerade smålägenheter en ny väg för den
folkliga konstpropagandan.
En allmän utställning, som i motsats till de föregående byggde på ett verkligt
kvalitetsurval av modern svensk konst, var den, som under våren och sommaren
gästade Antwerpen, Bryssel och Haag och på hösten Helsingfors. Utställningen,
som ordnats av överintendenten Axel Gauffin och dr Carl Gunne vid
Nationalmuseum, väckte livligt intresse i utlandet och även här hemma, då den efter slutad
rundfärd i oktober visades i Nationalmuseum.
Grupputställningarna, som tidigare spelat en så stor roll i vårt konstliv, voro
under detta år så gott som försvunna. Det nära nog enda undantaget var den,
varmed konstnärsgruppen »Färg och form» i oktober invigde sina nya
utställningslokaler vid Brunkebergstorg. Denna grupp har över huvud visat stor livaktighet
och tenderat att överta arvet från den numera åtminstone officiellt avlivade
»Falangen», vars gamla samlingsplats, Svensk-franska konstgalleriet, alltmer övergått
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
