Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modet 1934
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modet 1934.
Det mest karakteristiska draget i 1933 års mod, de breddade axlarna, var naturligtvis också
typiskt för vintermodet 1934. Kapporna voro ofta voluminösa upptill med pälsgarnityret
koncentrerat på axeln och ärmens övre parti. Till dessa kraftigt accentuerade överplagg buros små
hattar — strax efter jul dök den lilla, högt placerade hatten upp, modellerad som en rysk tiara.
Mot våren mildrades den artificiella axelbredden, ulstern, rocken och smokingdräkten, som åter
blev en modell på modet, förseddes med stofferade men icke överdrivna axlar. En måttfull
stoppning i överplaggets axlar visade sig vara verkningsfull för dettas snitt och fall, varför den gled
över från att vara ett tillfälligt drag i modet till ett tekniskt hjälpmedel i damskrädderiet liksom
det sedan länge varit det inom herrskrädderiet.
Under våren blev completen, klänning eller kjol och blus med tillhörande trekvartslång kappa,
vid och endast knäppt i halsen, så kallad »swagger», modeplagget framför andra. Beigen i en ljus
sandfärg, grått och klarblått och mjukt, svagt creperat ylle voro färgerna och materialet för denna
dräkt. Linnet präglade för övrigt denna sommars mode. Det framställdes i nya och effektfulla
vävnadstyper, med inslag av grova garneringstrådar, ibland i avvikande färger. Man lyckades även
befria detta utomordentliga material från dess benägenhet att skrynkla sig. T)en svenska industrien
gjorde stora framsteg 1 tillverkningen av linne för kläder. De kraftigaste linnetygerna användes till
och med för rockar och sportdräkter, bland annat i »shorts», denna sommars mycket
uppmärksammade korta byxkjol för strandbruk och sport.
För aftonbruk under sommaren användes mycket mönstrade tyger, särskilt rutigt, i alla material
från bomullstyg till helsidentaft. Taften blev ett oerhört favoriserat stoff och följde med in i
höstmodet i allt tjockare, mjukare och kostbarare kvalitet. Bland annat gjordes den åter i skif-
På vinjettbilden fr. v.: mellanklänning av grått cellophantyg, modell Märnbocher, i mitten svart
yllekappa med grå persian, t. h. aftonklänning med släp och karaktäristisk taftcape, från
Schiaparelli.
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
