Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet 1934
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dovgalevski.
Elgar.
Elvestad.
Emma av
Nederländerna.
Dovgalevski, Valerian, sovjetrysk diplomat
(* 1885 t 14/7). Minister i Stockholm 28/11
1924—3/2 1927, då han blev ambassadör i
To-kio. Efterträdde Rakovski som ambassadör i
Paris samma år. Mötte i juli 1929 Henderson i
London för preliminärt meningsutbyte
rörande de rysk-engelska diplomatiska
förbindelsernas återupptagande. Förbindelserna
återuppto-gos i november samma år. Blev i januari 1930
föremål för förbittrade demonstrationer i Paris
med anledning av general Kutjepovs
försvinnande.
Elgar, Edward, engelsk kompositör (* 1857
t 23/2). Son till en organist och
musikhandlare i Worcester, kom han tjuguårig till
London, där han en kort tid fick undervisning i
violinspel. Som tonsättare var han autodidakt.
Efter några års verksamhet som
orkestermusiker i Birmingham, där ett Intermezzo av honom
uppfördes, slog han sig på allvar på
komposition. Hans förnämsta verk äro Scenes from the
Saga of King Olaf, oratoriet The light of life,
Enigmavariationerna, Sea Pictures och oratoriet
The dream of Geroontius. Melodien Land of
Hope and Glory i hans Kröningsode till konung
Edward betraktas numera nästan som engelsk
nationalsång. En av Englands mest berömda
musiker i nyare tid.
Elvestad, Sven, norsk journalist och författare
(* 1884 t 18/12). Skrev under pseudonymen
Stein Riverton en mängd detektivromaner och
andra historier, delvis med obestridlig talang.
Bland hans bättre arbeten märkas »Ångesten»,
»Järnvagnen», »De tre som kom», »Dolda spår»,
»Mördaren från mörkret» (med Hammarby
dramat som motiv). Var flitig farande journalist
närmast knuten till Tidens Tegn. Under flera år
bosatt i Miinchen. En rad av år bodde han i den
lilla italienska staden Positano, där han blev
så populär, att han valdes till hedersborgare.
Emma, holländsk änkedrottning (* 1858
t 21/3). Dotter till prins Georg Wictor av
Waldeck-Pyrmont och hans gemål Helena av
Nassau, en systerdotter till drottning Sofia av
Sverige, förmäldes hon 1879 med konung
Wilhelm Hl av Nederländerna. Var efter gemålens
död 1890 regentinna till 1898, då den
myndigblivna dottern Wilhelmina besteg tronen.
Garborg, Hulda, norsk författarinna (* 1862
t 6/11). Hette i sig själv Bergersen och var gift
med den 1924 avlidne författaren Arne Garborg,
vilkens intressen hon livligt delade. Skrev
flitigt i det speciella landsmålsorganet Den 17 :e
Mai och behandlade även frågor rörande mat
och hushåll, folkdräkter, folkdans,
skolförhål-landen och kvinnosak. Var även en produktiv
romanskribent och författade en rad
teaterpjäser.
Goodenough, Frederick C., engelsk bankir
(* 1866 1 1/9). En av den engelska
bankvärldens främsta män, den egentlige skaparen av
en bland landets fem storbanker, Barclays
bank, vars verkställande direktör han var åren
1903—1917. Sedan sistnämnda år styrelsens
ordförande. Ansågs alltid som en exponent för det
bästa inom engelsk banktradition. En
förespråkare för största möjliga frihet i den
internationella handeln, var han orubblig opponent mot
valutamanipulationer och ansåg guldet som det
säkraste ankaret för valutapolitiken.
Gulmann, Christian, dansk tidningsman
(* 1869 1 17/3). En förgrundsman inom dansk
press. Blev efter avslutade akademiska studier
journalist 1892 och medarbetade sedan inom
högerpressen, tidigt i ledande ställningar. Var
sedan mer än tjugu år ansvarig utgivare av
Berlingske Tidende. »Det måste i vida kretsar
kännas, som om en viktig och värdefull
föreningslänk mellan de skandinaviska
kulturintressena brustit.» (Dr Helmer Key i Sv. D.)
Haber, Fritz, tysk kemist, Nobelpristagare
(* 1868 t 1/2). Född i Breslau, studerade han
kemi i Heidelberg, Berlin, Ziirich och Jena.
Efter praktik vid kemiska fabriker ägnade han
sig helt åt vetenskapliga forskningar, blev 1894
docent och 1906 professor i fysikalisk kemi och
elektrokemi i Karlsruhe. År 1911 kallades han
till Berlin som chef för
Kaiser-Wilhelm-In-stitutet för fysikalisk kemi och elektrokemi i
Berlin—Dahlem. Hans stora bragd är metoden
alt framställa ammoniak på syntetisk väg ur
dess element, något som 1919 renderade honom
det från föregående år reserverade Nobelpriset
i kemi. Anklagades från ententehåll för att ha
tagit verksam del i framställningen av de tyska
giftgaserna under kriget. Rönte på sista tiden.
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
