Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1934. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydande minskning i sin relativa andel av de röstande och förblevo, de moderata
agrarerna inberäknade, i minoritet. Av det 1933 valda alltingets 42 mandat hade
20 tillhört de konservativa, 12 de radikala agrarerna, 5 socialdemokraterna, 4 de
moderata agrarerna samt 1 statsminister Äsgeir Äsgeirsson, vilken före nyvalen
även lämnat den radikala agrargruppen. Av det 1934 enligt de nya bestämmelserna
valda alltingets 49 mandat erhöllo de konservativa oförändrat 20, de radikala
agrarerna 15, socialdemokraterna 10, de moderata agrarerna 3 samt vilden Äsgeir
Äsgeirsson 1 mandat. På grund av valålderns sänkning till 21 år hade alla partiers
röstsiffror ökats. De konservativa hade erhållit 42.4 procent av rösterna mot 48.2
procent vid föregående val, de radikala agrarerna hade 21.8 procent mot 25
procent på det osplittrade agrarpartiet året förut, socialdemokraterna 2L7 procent mot
19.3 samt de moderata agrarerna 6.4 procent. De nytillkomna moderata agrarerna,
som blott med knapp nöd vunno ett mandat i en valkrets och först därigenom
tryggade sig tilldelning av två utjämningsmandat för sina spridda överskottsröster,
hade tydligen vunnit rätt många röster från de dem närstående konservativa.
Kommunisterna erhöllo 6 procent av de avgivna rösterna mot 7.5 procent året
förut och fortfarande intet mandat. Nazisterna fingo blott 360 av sammanlagt
52,000 röster — i Reykjavik fingo de 200, vilket var blott hälften av deras röstsiffra
vid den föregående vinterns stadsfullmäktigeval.
Även den nya valordningen beredde det radikala bondepartiets medtävlare svårt
handicap: medan varje mandat kostade radikalagrarerna 750 röster, kostade det
de övriga cirka 1,100 röster. Oaktat de radikala agrarerna och socialdemokraterna
tillsammans blott erhållit 43.5 procent av de avgivna rösterna, disponerade de
över 25 av alltingets 49 platser, alltså en klar men svag majoritet.
Höstens planer på en radikalagrar-socialdemokratisk regeringskoalition kunde
nu förverkligas, och det knappa flertalet stärktes något därigenom, att den
avgående statsministern Äsgeir Äsgeirsson, vilken återvalts som vilde, även i princip
gav sin anslutning till koalitionsprogrammet, under vilket han satte sitt namn
nedanför de båda partiledarnas. Koalitionsprogrammet hade en ganska utpräglad
planekonomisk tendens, vilken i lika hög grad representerade bonde- som
arbetar-inslaget i koalitionen. Ytterligare åtgärder utlovades till det beträngda lantbrukets
stöd, andra programpunkter hade tydlig socialistisk bismak. Programmet
omfattade bland annat följande aktuella punkter: statskontroll över storföretag,
kontroll över utrikeshandeln genom en särskild regeringsbyrå, omedelbar reglering
av den inhemska marknaden för jordbruksprodukter, revision av lagen om
hypo-teksinrättningar i och för sänkning av räntan, införande av allmän folkförsäkring
och revision av gällande sociallagstiftning före utgången av 1935 samt
erkännande av fackföreningarnas förhandlingsrätt beträffande allmänna arbeten.
Koalitionsregeringen, som utnämndes den 28 juli, fick en överraskande
sammansättning. Den segerrika radikalagrarernas ledare, förre justitieministern Jonas
Jönsson, blev icke minister, och även den socialdemokratiske ledaren stod utanför.
Stats- och justitieminister blev polismästaren i Pieykjavik Hermann Jonasson,
finansminister Eysteinn Jönsson, båda agrarer, samt närings- och
ecklesiastikminister bankdirektören Haraldur Gudmundsson, socialdemokrat. Ingen av de tre hade
tillhört någon föregående regering. De representerade ungdomen i sina partier:
statsministerns ålder var 38 år, finansministerns 28 och näringsministerns 43.
Regeringen var helt enkelt rekordmässigt ung, katastrofalt ung ansåg oppositionen
— den kom också under hösten att slå lagstiftningsrekord i samverkan med sin
majoritet i alltinget. Att de äldre politikerna höllo sig undan, sades bero på
personliga divergenser.
Redan den avgående regeringen hade företagit en omorganisation av
importkontrollen: importförbuden, från vilka regeringen kunde ge dispens, hade upp-
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
