Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrklig översikt 1935
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkoherden vid engelska församlingen
i Stockholm. Vigningen förrättades på
engelska språket och skedde på direkt
anmodan till biskop Aulén från Rev.
Ringenhjelms stiftschef i hemlandet,
biskopen av Chicago, dr George Craig Stewart.
Akten kunde betraktas som en bekräftelse
på den interkommunion, som enligt
överenskommelse förefinnes mellan å ena
sidan Sveriges kyrka och å den andra
Church of England samt den med
densamma likställda och i direkt
kyrkogemenskap förbundna Protestant Episcopal
Church i Amerika.
Frälsningsarméns i Sverige avhållne
chef, kommendör Charles Rich, lämnade
på sommaren sin post för att tillträda
ledarskapet över Frälsningsarmén i
Storbritannien. Hans efterträdare blev
kommendör Karl Larsson, närmast förut chef
för Armén i Norge.
En väckelserörelse av patalogisk och
hysterisk typ grasserade under årets förra
hälft i nordliga Sverige, företrädesvis i
Kiruna och Karesuando, där en ung finsk
väckelsepredikant, Toivo Korpela, verkat
sedan ett par år tillbaka. Väckelsen blev
under 1935 alltmer extatiskt färgad med påtaglig eskatologisk inriktning. Åtskilliga
fall av fullständig sinnesförvirring förekommo, så att myndigheterna måste
ingripa. De värsta överdrifterna övervunnos småningom.
Oxfordrörelsens framgång i Sverige var det fortfarande svårt att yttra sig om,
då den arbetat i det fördolda och icke framträtt offentligt. I varje fall kunde dess
framsteg här i landet under år 1935 icke på något sätt jämföras med dess stora
landvinningar i Norge och Danmark. En ganska bestämd reservation mot rörelsens
metoder förspordes på många håll i Sverige. Detta torde ha varit en kraftigt
bidragande orsak till att den internationella rörelsens erkända ledare, Frank
Buchman, icke så som tidigare planerats gästade Sverige med sina följeslagare.
I både Danmark och Norge var Oxfordrörelsens inflytande vittomfattande och
djupgående. I Danmark vann rörelsen särskilt terräng inom aristokratien, den
akademiska och affärsvärlden. Bondeklassen och arbetarkretsarna voro blott
sporadiskt berörda. Rörelsen hade i Danmark en synnerligen välvillig press. Den
har här uppträtt utpräglat folkkyrklig. Norge har, för att begagna det därstädes
ständigt hörda uttrycket, hela året »stått i Oxfords tecken»; intet andligt ämne
har på länge så upptagit allas tankar inom både den religiöst intresserade och
den religiöst indifferenta världen. Väl orienterade personer med överblick över
det andliga läget i landet anse rörelsens förnämsta insats ha varit den, att den
renat och uppfriskat den andliga atmosfären samt inom det kristna lägret
åstadkommit ett nytt uppvaknande och en ny aktivitet. Den norska kyrkan har ställt
sig avgjort välvillig till rörelsen; alla landets biskopar ha antingen introducerat
den i sina stift eller på annat sätt visat förståelse. Inre Missionens ledare, dr
Hallesbye, riktade vid sommarens årsmöte ett starkt uppmärksammat angrepp
mot Oxfordrörelsen. Det förblev obesvarat och har sedan icke upprepats.
Frälsningsarméns nye chef, kommendör Karl
Larsson, vid ankomsten till Stockholm den
18 september.
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
