Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modet 1935
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två typiska hösthattar: den korrekta
herrhatten i filt och den romantiska sammets to quen
med flor.
Sommarensemble i Holma-linne, kreerad av
parisfirman Maggy Rouff.
Någon bestämd linje för aftonklänningen kan
icke framhållas under 1935. Den oändligt rika
variationen fortsatte och utarbetades ytterligare,
och varje dam hade sålunda möjlighet att efter
behag välja enkla, intill kroppen svepande linjer,
svallande vidd i stilbetonade klänningar, eller
draperingar. De sistnämnda återkommo framför allt i höstmodet. Drapering å la hindukvinna eller
efter antikt mönster, tvärgående rynkor och turnyrliknande arrangemang i ryggen utgjorde det
nya och djärva för hösten, som dessutom bjöd på en ny och djup färgskala, influerad av
renässansens måleri. Djupt rött, blått och grönt i tunga stoff er och i creationer med stränga linjer,
ofta av munkkåpe- eller prästerligt snitt, lanserades av alla de stora modehusen — vilket dock
icke hindrar att den stora massan av höstmodellerna var i svart. Svepande vida ärmar voro
typiska för hösten, liksom för förmiddags- och mellanklänningar den hoprynkade halsöppningen,
sammanhållen med en snodd. Promenadkjolarna voro en aning kortare än förut, och kapporna
höllo sig gärna till trekvartslängden. En påfallande detalj i det värdiga aftonmodet var den enkla,
kompletterande capen, som föll rakt och ståtligt från axlarna och ned till golvet. Man använde
icke så mycket långa släp som föregående säsong, men en otroligt festlig effekt framkallades i
stället av metallinslagen i alla tyger för den stora toaletten. Invävda metalltrådar, pärl- och
strass-broderier skapade denna glimmande yta i såväl siden- och sammets- som även ylletyger, och
laméerna hade alltjämt högsäsong. En stor popularitet uppnådde den s. k. smokingklänningen,
d. v. s. vristlång kjol och jacka, någon gång med blus under. Den gjordes företrädesvis i sammet,,
cloqué och metallinvävda tyger och ersatte på ett lyckligt sätt föregående säsongs slagnummer som
elegantare mellanplagg: aftonblus och kjol.
Hattarna följde det övriga modet i fråga om variationer. Medan våren och sommaren som
vanligt dominerats av de bredbrättade modellerna, kom hösten med en mängd små lustigt varierade
toquer och mössor vid sidan av den alltid korrekta herrhatten.
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
