Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrottslivet 1935. Av redaktör Olof Groth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idrottslivet 1933.
Av redaktör OLOF GROTH.
Den under 1934 rekordartade utvecklingen inom den frivilliga idrottsrörelsen
fortsatte även under 1935, vilket år för flera av de främsta specialförbunden
resulterade i de dittills största framgångarna såväl beträffande den inre
utvecklingen som i fråga om rekord eller segrar i internationell konkurrens och
landskamper. De stora grenarna fri idrott, fotboll och skidlöpning hade aldrig förut
uppvisat så lysande bokslut, och även brottning, fotboll, tennis och simning hade
skäl att vara belåtna med året. Den i en viss särställning stående frivilliga
skytterörelsen tog ett enormt uppsving, och vid snart sagt varje tävling kunde man
räkna ökat antal skyttar jämfört med föregående år.
Året började ganska svagt. I tennislandskampen mot Tyskland i Stockholm
förlorade Sverige med 3—2, och i de internationella skidmästerskapen i Hohe Tatra
i februari följde det ena nederlaget på det andra. Äran räddades dock i det sista
och mest betydande loppet på 50 km, där Nils Englund vann överlägset och
sålunda åt Sverige bevarade det europamästerskap, som Elis Wiklund vann i
Sollefteå 1934.
Fortsättningen av vintern blev så mycket mera tillfredsställande. Mot Finland
vunno vi båda landskamperna i bandy, av vilka A-kampen i Stockholm på grund
av väderleksförhållandena i sista stund förlades till sjön Flaten söder om staden,
8,000 åskådare bevittnade från stränderna Sveriges seger med 3—2.
På skidor noterades vackra framgångar. I Holmenkollen var Sven Eriksson
ytterst nära att bli den förste utländske segraren i backtävlingen — han stannade
0,1 poäng efter segraren Hans Beck — och i det rekordjämna femmilsloppet blev
Torsten Gustafsson från Jokkmokk fjärde man, endast drygt minuten efter
segraren Gjöslien. I Lahtis blev Axel Wikström den förste svensk, som förmådde
vinna loppet på 50 km, en prestation fullt jämförbar med Englunds i Hohe Tatra,
och något senare vann Erik Larsson från Kiruna 18 km i Rovaniemi och Englund
50 km i Kuopio. Utterström avslutade sedan skidsäsongen med att vinna 17 km
i Narvik över flera förstklassiga finnar och norrmän.
Allmänidrottsmännen hade en utomordentlig säsong, som ingav goda
förhoppningar inför Berlinolympiaden. Redan i juni månad var en svensk trupp i Paris
och hemförde där fem segrar genom Strandberg, Lidman, Strömberg, Henry
Jonsson och Atterwall, och vid engelska mästerskapen i London i juli blevo Harald
Andersson i diskus, Atterwall i spjut och Warngård i slägga engelska mästare.
I den stora femlandskampen i Berlin den 31 augusti och den 1 september segrade
Sverige efter en utomordentligt hård kamp över Tyskland, Ungern, Japan och
Italien. Samma dag, den 1 september, utkämpade \årt B-lag en landskamp mot
Holland i Groningen, och i denna segrade Sverige överlägset med 82 poäng mot 58.
En vecka senare hölls en trelandskamp i Stadion i Stockholm, varvid Sverige vann
över Ungern med 94 poäng mot 68 och över Norge med 107 poäng mot 66.
Fem nya svenska rekord sattes under sommaren av:
Harald Andersson, 53,02 i diskus, Gunnar Berg, 15,75 i kulstötning-.
Lennart Strandberg, 21,5 på 200 meter, Th. Enochsson, 1,06,42 på 20 km.
Bo Ljungberg, 4,15 i stavhopp,
Brottarna skötte sig som vanligt bra, ehuru konkurrensen detta år var hårdare
än någonsin från Finland och de kontinentala länderna med Tyskland i spetsen.
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
