Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig mellan Italien och Abessinien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hövdes för operationernas ledande, enär
kriget inträtt i ett avgörande skede.
När sanktionerna den 18/11 trädde i
kraft, hade Roosevelt redan förut stoppat
all krigsexport. Inalles slutade c:a 50
stater, bland dem Sverige och de övriga
nordiska rikena, att handla med Italien,
som firade dagen med flaggning. Redan
12/11 hade en italiensk protestnot
överlämnats till de länder, som röstat för
sanktioner, och ett kungligt dekret hade
samtidigt proklamerat bojkott mot
nämnda länder, innebärande, att import
endast kunde ske efter tillstånd från
myndigheterna och att dylikt tillstånd blott
gåves för varor, som kunde importeras
från länder, vilka icke deltogo i
sanktionerna. Omfattande restriktioner i
sparsamhetens tecken tillämpades i Italien.
Uppvärmning och gatubelysning
inskränktes, och kortare tjänstgöringstid
infördes vid banker och verk för att
spara på det elektriska ljuset.
Hundratusen soldater skickades hem för att
hjälpa till vid jordbruket. Emellertid
gjorde sig såväl i England som i U. S. A.
gällande en tendens till hårdare
sanktioner, speciellt gående ut på att spärra
tillförseln av olja till Italien. De svar, som
efter hand ingingo på den italienska
protestnoten mot sanktionerna, voro
samtliga avvisande. Sverige avslog direkt
meningsutbyte om sanktionerna och Hoare
underströk, att England endast iakttog
sina förpliktelser. Från italienskt håll
framfördes mer eller mindre förtäckta
hotelser mot England och Frankrike om krig, för den händelse beslut fattades
om oljetillförselns stoppande. Sanktionsutskottets sammanträde i Geneve
framflyttades undan för undan, vilket väckte missnöje speciellt på amerikanskt håll,
enär Förenta staterna ville pressa fram ett embargo snarast möjligt.
Den 2/12 uttalade sig engelska ministerrådet principiellt för oljesanktioner mot
Italien, om en fredlig lösning av konflikten icke vore i sikte före den 12/12. I
Paris hade de engelska och franska Abessinien-experterna Maurice Peterson från
Foreign Office och de Saint-Quentin från Quai d’Orsay redan en tid bedrivit
överläggningar om en plan till lösning av konflikten, och Laval hade haft
upprepade samtal med den italienske ambassadören Cerutti. Sir Samuel Hoare och
Laval diskuterade även i Paris förslag till fredlig uppgörelse och uppnådde till
slut enighet om en fredsplan, som Hoare den 9/12 förelade Raldwin för
godkännande. Planen, som antogs av engelska kabinettet, skulle ge Italien bl. a. östra
delen av Tigre inklusive Adua och Makalle, men icke staden Aksum, vidare
Danakilområdet samt så gott som hela Ogaden. Abessinien skulle få hamnen
Assab och en korridor dit genom italienskt område eller också det engelska
Zeila eller en frihamn i Djibouti. Inom sina nya gränser skulle Abessinien få
full självständighet, men skulle erhålla N. F:s hjälp vid utvecklandet av landets
resurser och genomförande av nödiga reformer. Negus skulle emellertid praktiskt
taget mista nära hälvten av sitt rike, om planen genomfördes.
Förslaget väckte en storm av harm i England och häpnad i Frankrike. Hoare
hade jämte engelska kabinettet gått med på förslaget, då han ansåg sig ha att
Mussolini: — Jag har misstagit mig! Jag
trodde pansaret var tomt, men det tycks
faktiskt finnas en engelsman i fodralet.
(Chatham.)
3391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
