Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1935. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sitt program, så hade de dock ingalunda lyckats åstadkomma någon
man-ur-huse-stämning — i stora delar av landet och framför allt på landsbygden var
övervägande delen av befolkningen rätt passiv.
De 700 »folkrepresentanterna» samlades den 2 februari i Helsingfors och
framförde till presidenten sitt krav, att Helsingfors’ universitet och Tekniska högskola
ofördröjligen skulle totalt förfinskas, sin uppfattning att varken formella eller
reella skäl kunde anföras för upprättande av en statlig svensk högskola samt
en begäran om konsultativ folkomröstning. Deputationen hänvisades av
president Svinhufvud till statsminister Kivimäki, som för densamma framhöll
grundlagens klara bud, att de båda folkgruppernas kulturella behov skulle
tillgodoses enligt enahanda grunder, samt förklarade, att det inte fanns något skäl att
anordna en folkomröstning. Svaret väckte de sjuhundras vrede och framkallade
till en början hot om, att de skulle etablera sig i Helsingfors och kalla ett bondetåg
till hjälp — 25,000 man, ja om så behövdes rent av 250,000 man. Efter en dags
betänketid for emellertid den stora deputationen hem, sedan den beslutat, att
agitationen skulle fortsättas, och bl. a. uppmanat alla finnar att gynna och
anlita enbart finska affärer och produkter samt arbeta för, att svenskspråkiga
tjänstemän icke mera skulle tillsättas på finska orter. Härmed var signalen given
till en organiserad bojkottaktion, vilken dock aldrig fick den omfattning
arrangörerna tänkt sig. Till Kalevaladagen, vilken med hänsyn till 100-årsjubileet firades
som en nationell högtid av första ordningen, organiserades även en mycket
omfattande förfinskning av svenska familjenamn.
Men ingen soppa ätes så het som den kokas. Regeringen lät sig icke rubba^
oaktat dess underlag numera formellt sett var en klar minoritet. Ett starkt intryck
gjorde det, när fältmarskalk Mannerheim samt generalerna Hannes Ignatius och
R. Waldén den 5 februari offentliggjorde en vädjan om att icke låta språkfrågan
spränga Finlands folk i två läger — fältmarskalken gav även senare
verkningsfullt uttryck åt sina farhågor och framhöll, att förtroende och samförstånd måste
efterträda misstro och split »i en tid, då även mäktiga länder söka stöd hos
varandra, men Finlands folk står icke blott ensamt utan därtill söndersprängt».
Yid Svenska Litteratursällskapets 50-årsfest, som firades samma dag under
deltagande även av den finskspråkiga kulturvärldens spetsar, överlämnade svenska
akademirepresentanter hyllningsadresser, vilka i dämpad ton men oförtydbart
gåvo uttryck åt de känslor den senaste tidens händelser framkallat i Sverige.
Varningsorden fingo efterhand effekt. Universitetsfrågan underkastades
förnyade utredningar, främst avseende upprättande av en självständig svensk
högskola. En planerad politisk förhandlingskommission i saken kunde dock icke
komma till stånd, och året slutade utan att regeringen tillmötesgått Svenska
Folkpartiets krav på ett avgörande. Statsminister Kivimäki tog emellertid flera gånger
under året offentligt till orda mot de nationalistiska överdrifterna, och så
småningom svalnade sinnena. Under intryck av de ökade ryska rustningarna, den
fortsatta ryska penetrationen av Fjärrkarelen, som före årets slut tog sig uttryck
i avskedande av den karelska autonoma republikens ledare Gylling, de egna
stridskrafternas otillräckliga beväpning och det labila läget i världen framträdde även
i nationalistiska kretsar ökade farhågor för Finlands isolering. På hösten kunde
man iakttaga en tydlig avspänning i förut äktfinskt orienterade dagstidningar —
till avspänningen bidrog även presidentens sommarfärd till Sverige, där han bl. a.
uppsökte sin fädernegård.
Den 17 november uttalade sig samlingspartiet för utrikespolitiskt samarbete
för fred och trygghet med de andra nordiska länderna samt tog avstånd från den
alltmer nationalistiskt rabiata och fascistiska »fosterländska folkrörelsen» men
uttalade samtidigt, att arbetet på universitetets förfinskning borde energiskt fort-
3391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
