Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstlivet i Sverige 1936. Av Gotthard Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Halmstadgruppen ordnar sin utställning på Konstakademien: fr. v. Ewald Lorentzon, Sven
Jonson, Axel Olson, Stellan Mörner, Esaias Thorén, Erik Olson samt nederst gruppens »manager»,
ingenjör östlund.
målare som den samtidigt utställande Fritiof Schuldt, Å andra sidan har man inom
denna grupp kunnat märka en viss växelverkan mellan den mjukt musikaliska
kolorism, som utom av Schiildt bland årets utställare närmast företräddes av
Hjalmar Grahn och Hugo Zuhr, vars doftfyllda grekiska landskap betecknade ett
genombrott, och den våldsamt eruptiva färgkonst, främst representerad av Sven
Erixson och Albin Amelin, till vilken man även kan räkna Eric Hallströms senare
måleri, som i mognad form framträdde på en pastellutställning av norrländska
landskap. Axel Nilsson, vilkens utställning också gjorde ett starkt intryck, har gått
sin egen väg men icke förblivit alldeles opåverkad av kamraterna. Även i
grannländerna har gruppen paralleller, vilket understrukits genom utställningar av
norrmannen Reidar Aiile och dansken Oliif Host,
Vid sidan av Färg och form existerar endast en mera betydande gruppbildning
inom yngre svenskt måleri, den surrealistiska Halmstadgruppen, som hade en
livligt diskuterad utställning på Konstakademien, vilken i varje fall vittnade om stort
artistiskt raffinemang. Av den på sin tid dominerande Falangen har en del gått upp
i Färg och form, medan dess övriga medlemmar framträda med separata
utställningar var på sitt håll. Märkligast av dessa var Sigrid Hjertén-Grunewalds i
Konstakademien, som över huvud måste räknas som en av årets mest betydande
konstnärliga händelser. Den gav en färgstrålande bild av hennes utveckling från
Matisse-skolans rytmiskt dekorativa måleri till de senaste årens visionära färgkonst. Arvid
Fougstedts retrospektiva utställning betonade starkt sammanhanget i hans intimt
realistiska och klassiskt formbetonade konst. På Nils Dardels utställning fäste man
sig framför allt vid akvarellerna med arabmotiv, som vittnade om en ny, frisk
verklighetsiakttagelse.
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
