Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrklig översikt 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ecklesiastikminister Engherg kontrasigner ar
kungörelsen om 1937 ars psalmbok.
ärendet tillsatte som sakkunniga
ärkebiskop Eidem, riksantikvarien Curraan,
professor Ragnar Östberg,
byggnadsrådet Ragnar Hjorth och docenten Gerda
Boéthius samt själv åtog sig
ordförandeskapet i utredningen.
Den mera ovanliga företeelsen, att en
kyrklig fråga sätter sinnena i brand,
tungorna i rörelse och pennorna på
papperet även bland lekmännen och
detta under en lång följd av veckor och
månader, inträffade under 1937 i form
av den ett par gånger om häftigt
uppblossande debatten om en kyrkans
reformation. Upprinnelsen daterade sig
redan från fjolåret, då kyrkoherde T.
Lundberg i Glimåkra anmälts för Lunds
domkapitel, emedan lian på väsentliga
punkter frångått gällande
gudstjänstordning. Domkapitlet tilldelade
kyrkoherden varning, men hovrätten befriade
honom därifrån, om den än fastslog, att
han förfarit felaktigt i sin
ämbetsutövning. På nyåret 1937 blåste redaktör Z.
Höglund i Social-Demokraten till strid mot de förmenta kyrkligt reaktionära,
kraftigt understödd av professor Emanuel Linderholm i dennes tidskrift
»Religion och kultur» samt i »Ny Tid» av redaktör Rickard Lindström, vilken senare
även tillät sig skissera en framtida, av staten kontrollerad »kulturkyrka» såsom
möjligen tolerabel i foIkupp 1 ysningens tjänst.
En rad tilldragelser följde nu, som alla hörde samman med den uppkomna
problemställningen om kyrkans förkunnelse och hennes förhållande till staten.
Först inträffade det uppseendeväckande, att redaktör Lindström på inbjudan
av en prästerlig vän »predikade» i en högmässa i Hosjö kyrka. Hans anförande
innehöll dock intet för kyrkan och hennes tro sårande. Vidare väckte hr
Lindström och kyrkoherde Sandegård i första kammaren en motion om
handbokens grundliga revidering och om frihet för prästerna att en gång månatligen
förrätta högmässan efter fritt ritual. På denna motion följde dels utskottets
avstyrkande under hänvisning till den redan pågående handboksrevisionen (se
ovan), dels ett mycket uppmärksammat tal av ecklesiastikminister Engherg,
som förklarade, att staten aldrig kan undvara de religiösa livsmakterna och att
en reformation drives fram av helt andra, inre krafter, bön och kamp, tvivel
och tro, än vad som föranlett motionen. Därpå avslogs den senare.
På detta följde ett i Sveriges religiösa reformförbund hållet föredrag av
kyrkoherde A. Bruhn i Skepparslöv, som väckte uppmärksamhet genom den
arrogans, varmed talaren tog avstånd från den kristna trons centrala
lärosatser. Kort därefter anmäldes kyrkoherde Bruhn hos domkapitlet —- återigen
Lunds — av redaktör Axel B. Svensson, Stockholm, för irrlärighet. Detta
medförde att stiftschefen, biskop Rodhe, vid visitation i Skepparslöv den 8 augusti
i ett uppseendeväckande förmaningstal inför församlingen beklagade, att pastor
lo c i »på ett oandligt och stötande sätt kunnat tala om ting, som för den kristna
troserfarenheten äro heliga». I stridens hetta fälldes sedermera vid Religiösa
reformförbundets sommarmöte en rad för vederbörande talare
komprometterande yttranden, vilka dock knappast kunna anses beteckna förbundets
115.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
