Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modernäringen 1937. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arets skörd blev god, och man beräknade, att densamma beträffande brödsäden
gav ett överskott på cirka 150,000 ton. På grund av jordbrukarnas återhållsamhet
i fråga om utbud höllos dock hela hösten spannmålsnoteringarna ganska bra uppe.
Tack vare en gynnsam situation på världsmarknaden kunde till och med en
betydande export ske i fria marknaden endast med hjälp av den nya bestämmelsen
om utförselbevis, som åt dessa gav ett värde av 1 kr. 80 öre. Denna export torde
ha uppgått till icke mindre än 50,000 ä 60,000 ton. Ännu återstod dock mycket
av överskottet, och under november månad framkom i pressdebatten ett förslag
att införliva större eller mindre del av detta överskott i statens beredskapslager,
vilket vid nämnda tidpunkt hade minskats till 85,000 ton mot de 100,000 ton, som
riksdagen tidigare uttalat vara en lämpligt avvägd kvantitet. Något beslut härom
fattades dock icke under året, men frågan väntades åtminstone motionsvägen
komma att föreläggas riksdagen.
Tack vare de statliga stödåtgärderna och utvecklingen på världsmarknaden
kunde jordbrukarna under årets lopp och särskilt på hösten glädja sig åt
betydligt bättre pris än närmast föregående år. I slutet på december månad var sålunda
stockholmsnoteringen på svenskt vete 19 kr. 50 öre å 19 kr. 75 öre mot 19 kr. vid
samma tid föregående år. Svensk råg noterades 18 kr. 75 öre å 19 kr. mot 18 kr. i
[iecember 1936. Smörpriset var kr. 2:75 mot kr. 2:40 året förut, och partiprisen
för fläsk voro respektive 153 och 138 öre.
Dessa höjda partipris återverkade naturligtvis på detaljprisen och vållade
åtskilliga missnöjesutbrott bland konsumenterna. Det allvarligaste var en bland
fackföreningsfolket i Göteborg utbruten köpstrejk i fråga om mjölk med anledning
av en under höstens lopp vidtagen reglering uppåt av priset på s. k. flaskmjölk.
Efter ingripande av den fackliga centralorganisationen upphörde dock så
småningom denna köpstrejk trots vissa ansträngningar av den lokala, politiskt
synnerligen radikala Hyresgästföreningen att hålla aktionen vid liv. En mjölkstrid av
helt annat slag lät mot slutet av året mycket tala om sig. Det var den gamla
motsättningen mellan de två mjölkleverantörgrupperna på stockholmsmarknaden —
Mjölkcentralen och NEN-intressenterna — som övergick till öppen strid, då
överenskommelsen om fördelningen av överpriset på stockholmsmjölken skulle utgå
vid årsskiftet. Sedan det visat sig omöjligt att uppnå en ny överenskommelse,
beslöt Mjölkcentralen som påtryckningsåtgärd att fr. o. m. det nya året sänka
detaljpriset på mjölk i Stockholm med 2 öre.
Höjningen av produktionsprisen medförde dock icke en motsvarande
förbättring av näringens lönsamhet. Under höstkvartalet blev nämligen jordbrukets
ekonomi belastad med ett par nya bördor, vilkas tyngd visserligen endast delvis kunde
avläsas under löpande kalenderår men i stället väckte så mycket större farhågor
för framtiden. Den ena var den skärpta arbetstidslagen, som trädde i kraft den 1
november, och den andra det nya kollektivavtalet. Den lantarbetstidslag, som
K. m:t förelagt årets riksdag och som denna godkänt, innebar en skärpning av
tidigare bestämmelser så tillvida, att den nya lagen skulle tillämpas vid alla
jordbruk med minst tre arbetare — mot tidigare fyra — samt omfatta även de
tidigare undantagna kreatursskötarna. Denna lagskärpning beräknades komma att
kosta 38 kr. per hektar i Sydsverige och 35 kr. i Mellansverige. Det nya
kollektivavtalet, som definitivt antogs den 16 december, innebar en höjning av de
kontanta årslönerna med 30 -50 kr. och av timlönerna med 6—8 öre, varvid dock
4 ä 5 öre beräknades utgöra kompensation för den förkortade arbetstiden.
Utsikterna för jordbruket voro alltså även vid 1937 års slut ganska bekymmersamma.
177
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
