- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Femtonde årgången (händelserna 1937) /
344

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1937. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Finland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

antagandet av de nya lagarna om folkpensionering, som biföllos med 167 röster
mot 22. Äktfinska studenter sökte förgäves förmå presidenten att vägra sin
underskrift, och den nya universitetslagen blev lag trots alla grundlagsgarantier.
»Som en hård isande vind» förnam man i Sverige meddelandet om
Helsingfors-universitetets fortsatta förfinskning.

Dramats nästa akt blev beslutets verkställighet på hösten i, trots allt,
överraskande bryska former. I september fann sig den svenska riksdagsgruppen
föranledd att interpellera med anledning av att bestämmelsen om universitetets
finsk-språkighet i fråga om för allmänheten avsedda anslag samt meddelanden om den
svenska undervisningen tillämpades på ett sätt, som var rena trakasseriet. Vid
universitetsbiblioteket hade tjänstemän t. o. m. trakasserats för att de talade
svenska inbördes. I november antog så akademiska konsistoriet ett förslag till
statuter för universitetet, vilka bland andra oginheter skulle medföra, att
nytill-trädande innehavare av svensk professur vid överläggningar i fakultet och
konsistorium icke skulle få begagna sitt modersmål. I den av regeringen den 22
december efter riksdagens avslutning utfärdade nya förordningen om
universitetsstatuterna avlägsnades de värsta överdrifterna — bl. a. erhöllo svenska professorer,
»som icke fullständigt behärska finska språket», rätt att i fakultet och konsistorium
även för framtiden tala svenska återinfördes tvåspråkigheten på för allmänheten
avsedda anslag liksom för meddelanden om svensk undervisning samt fingo
bestämmelserna om propedevtisk undervisning även på svenska en vidgad
formulering.

Regeringen hade i denna försonliga gest, som utgjorde den svenska
interpella-tionens enda svar, varit till sin rörelsefrihet starkt inskränkt av den
universitetslag, som den själv formulerat. Vad som åstadkoms genom den nya förordningen
var, såsom Svenska Dagbladet framhöll, »icke något fredsslut, icke heller ett
överkorsande av begångna oförrätter utan blott en nedprutning av ett äktfinskt
överbud».

För första gången i språkstridens historia hade dock äktfinnarna måst vika
från en erövrad position, och regeringsbeslutet var i all sin begränsning ett
infriande av de föresatser, som under de svenska och finska utrikes- och
ecklesiastikministrarnas gemensamma färd i svenska och finska Tornedalen samt till
Helsingfors proklamerats dels av statsminister Cajander, dels av ecklesiastikminister
Hannula, vilken ännu vid behandlingen av universitetsfrågan i april med
anledning av de rikssvenska farhågorna varnat: »Finland är ett självständigt land, som
suveränt avgör sina inre frågor, även språkfrågor».

Måhända var nedprutningen av det äktfinska överbudet heller icke alldeles utan
samband med det i all sin formuleringskonst mycket oförbehållsamma anförande,
som utrikesminister Sandler under samma färd höll i Helsingfors och i vilket han
bl. a. yttrade:

Det är ingen god statskonst som förbiser, att bristande hänsyn till ett språks
existensberättigande och existensbetingelser icke kan vara dem likgiltig, som under en annan stats flagga
älska detta språk och hålla det i ära.. . Finlands förtroendefulla samverkan med Sverige och
Norden över huvud är — såsom vi både utom och inom Finland uppfattat detta
ställningstagande av de finska statsmakterna — en akt av Finlands fria, suveräna statsvilja, tillkommen
utan betingelser och utan utfästelser. Det är följaktligen också Finland självt som har att
bedöma den återverkan på nordiskt samarbete som följer på alternativen inre samling och inre
ofrid. Både som målsman för svenska intressen, som vän till Finland och som förespråkare för
nordisk sammanhållning hyser jag en varm förhoppning, att den osplittrade inre kraftens
program blir förverkligat, och jag tror även, att så kommer att ske.

I det svenska Finland lyssnade man med tacksamhet till detta memento från
officiellt svenskt håll. Inför universitetslagens gradvisa förverkligande och den
alltjämt kraftiga äktfinska agitationen hade man emellertid svårt att dela de ljusa

344.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:06:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1937/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free