Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf V:s 80-årsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medborgarhyllning, som utgjorde nästa punkt på dagens program. I 97 kolonner intågade
sålunda under svenska flaggor och egna standar de till uppvaktning samlade
deputationerna från organisationer och sammanslutningar, omfattande hela landet.
Den kungliga paviljongen var klädd med en ramp av praktfulla gula rosor,
insprängda med klungor av blå hortensior. Hela bakgrunden var en enda vägg av
hortensior och rosor; gröna lövrankor slingrade sig uppför stängerna, som bära
upp taket, och ned från dettas mitt hängde en kunglig krona av gula penseer,
monterade på ett underlag av eldröda blommor och med själva ringen smyckad
med röda och blå blommor, imiterande ädelstenar. Runt löparbanan vajade ett par
hundra blå vimplar ined konungens krönta namnchiffer.
Medan publiken väntade, utfördes militärmusik samt sång av Svenska
missionsförbundets kolossalkör och av de församlade själva. Klockan 3 anlände den
kungliga kortegen, hälsad med jubel och dånande hurrarop. När alla tagit plats, hölls
talet för konungen av professor Gösta Forssell, som framförde folkets tack särskilt
för att nationalgåvan nu, liksom tidigare liknande gåvor, anvisats till bekämpande
av svåra och utbredda sjukdomar samt till medicinsk forskning. Talaren slutade
med orden:
Under en lång och ansvarsfylld regering har Eders Majestät så burit Sveriges kungakrona, att
den inför ali världen blivit en symbol för fredligt samarbete i framåtskridandets tjänst, men
också för vår okuvliga vilja att förbliva ett fritt och oberoende folk. Må Edert folks tacksamhet
och dess välsignelser förbliva Eders Majestät en styrkekälla och göra Eder levnads afton ljus
och lyckosam. Folkkonung och Fredskonung är Edert namn på folkets läppar.
Konungens svar, som åhördes med djup rörelse och vördnad, löd sålunda:
SVENSKA MÄN OCH KVINNOH!
Det är med känslor av den djupaste rörelse, som jag i en av mitt livs största märkesstunder
träder fram för Eder. Mig har i rikt mått beskärts årens tal. Jag har i dag inträtt i mitt nionde
decennium, och under 30 år har jag suttit på Sveriges Iron. Vilken mångfald av minnen och
erfarenheter tåga ej i detta ögonblick förbi min synl Huru fylles ej mitt hjärta av ödmjuk
tacksamhet över den långa tid jag fått leva och verka!
Dä jag blickar tillbaka på gångna dagar, förefaller det mig som om livets rytm blivit alli
hastigare i världen. Vetenskapen har gjort allt större landvinningar och den materiella kulturen
har nått en tidigare ej anad omfattning. Men förskjutningen i åsikter och uppfattningar har
också blivit allt starkare; jämsides därmed förspörjes flerstädes en öltkd oro såväl inom
nationerna som i förhållandet dem emellaiL.
I detta läge ha mänga av det svenska folkets bästa egenskaper kommit till en rikare
utveckling. Viljorna ha stålsalts, krafterna ha stärkts hos vårt folk, och i delta nu har Sverige
tillkämpat sig en i nationernas krets högt erkänd ställning i fråga om både andlig och materiell
kultur. Något annat ännu dyrbarare, som måhända vunnits just under trycket av den yttre
oron, skiimtar också djupast inne i de svenskes sinnen. Det nationella samförståndets, den
nationella enighetens och uppoffringens blyga, men undersköna blomma har spirat upp och visat
sin levande vilja till växt och utveckling.
Som ett rättesnöre för mina handlingar har jag såsom landets förste medborgare städse velat
förverkliga milt valspråk: »Med folket för fosterlandet». Ingen människa är fullkomlig i denna
världen, men jag har dock alltid försökt att med redbart uppsåt fylla min tunga och
ansvarsfulla plikt såsom Eder konung.
Då jag i dag talar till Eder, gripes mitt sinne av djup och innerlig tacksamhet. Jag tackar
Eder alla för redbart arbete i fosterlandets tjänst, jag tackar Eder för de otaliga bevis på Eder
personliga tillgivenhet, som jag fått röna under många är, jag tackar Eder icke minst för Eder
oförglömliga, min själ värmande hyllning på denna min högtidsdag. Och låtom oss alla till
sist samlas i den gamla bönen, som alltid bör vara levande i våra hjärtan: Gud bevare
fosterlandet1 Leve Sverige!
Deputationerna defilerade härefter under en halv timme för konungen, som rak
och smärt, med handen lyftad till honnör mottog deras hyllning.
Vidare följde en stor militär högtidlighet på Ladugårdsgärde, där åskådarnas
antal uppskattades till 150,000. I paraden deltogo i Stockholm förlagda
regementen jämte örlogsstationen och kustflottan, krigsskolan och arméns underofficers-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
