Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk litteratur 1938. Av fil. dr Gösta Attorps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plågor. »Från år noll till tre» var en färgrik roman från franska revolutionen, i
vilken Anna Lenah Elgström vände tillbaka till en ämneskrets, som hon alltid
haft ett särskilt sinne för och vetat göra artistiskt fruktbringande. Elin Wägners
»Hemlighetsfull» speglade däremot efterkrigstidens Europa, och till åren efter
den svenska storstrejken 1909 fördes man i Gösta Larssons »Mitt land, farväl»,
en arbetarroman av stillsam vederhäftighet och därtill ett socialt dokument.
Liksom Gösta Larssons tidigare berättelse från samma miljö var också denna först
skriven på engelska och sedan översatt till svenska, författaren kom ju som
yngling att utvandra till Förenta staterna. Gertrud Lilja -— denna kloka och
vederhäftiga författarinna — utgav »Så leva vi» och Gurli Hertzman-Ericson
»Viktor Kant, chaufför». Gösta Carlbergs »Vi vilja se Jesus» var en omfångsrik
roman om människan Jesus: kritiken gjorde reservationer men var inte
avvisande. Tora Nordström-Bonniers »Fru Emma Smiths diamant» var en
kriminalhistoria med fantasi och kvickhet. Årets debutanter uppgingo till ett tiotal, och
ett par stycken av dem tedde sig lovande.
Novellsamlingarna voro mer fåtaliga än någonsin: den drivna teknik som
novellen kräver tycks inte ligga för svenska författare, och publiken brukar
förhålla sig likgiltig mot hela genren, ett faktum som förlagen ju visligen lagt märke
till och som säkert kommit dem att härvidlag använda kraftigare bromsar än
eljest. Av årets novellister kunna nämnas Hammenhög (som hinner med
mycket), Eva Berg och Hertha Odeman. Dessutom gav Albert Engström ut »Läsebok
för svenska folket», i beprövad stil, och Hasse Z. visade än en gång vilken
skarpsynt och förnuftig kåsör han är. Ett par populära böcker om barn •—• avsedda
för vuxna ■— voro Stina Palmborgs »Välsignade ungar» och Greta Bolins »Ungarna
och vi».
Bland diktsamlingarna hade man anledning att särskilt lägga märke till två.
Gunnar Ekelöfs »Köp den blindes sång» innehöll utomordentliga naturmålningar,
på en gång verklighetstrogna och gripande efter en verklighet bortom de synliga
realiteterna. »Ingen av hans jämnåriga här i landet», yttrade Sten Selander,
»skriver en tillnärmelsevis så suggestiv och personlig vers». I »Goggles» steg Nils
Fer-lin åter fram på arenan som en av dessa forntida lekare han liknar sig vid, en
frusen och trött jongleur, som gör sina konster i en krets av utestängda och
hemlösa, medan vardagens tomma buller bildar ackompanjemanget till hans dikter
av ångest, förakt och kuslig komik. Dessutom böra nämnas Bertil Malmberg:
»Sångerna om samvetet och ödet» (en poetisk gestaltning av problemet fri vilja
eller deterministisk ödestro och samtidigt en bekännelse om författarens
omvändelse till kristendomen), Bengt E. Nyström: »Levande jord», Nils Svanberg: »På
vakt» (en diktsamling om ensamhet och främlingskap, författarens bästa hittills)
och Ragnar Jändel: »Stenarna blomma». Två debutanter kunna antecknas: Helmer
V. Nyberg med »Jordrök» samt Bertil Gedda med »Spegelbilder». Diverse andra
lyriska debuter skulle varit bättre ogjorda.
Bedömer man litteratur efter det uppseende den väcker, intog Ludvig
Nordströms »Lort-Sverige» den obetingat främsta platsen bland årets reseskildringar.
Mindre uppseendeväckande men väl så läsvärd var den volym, »Under brinnande
krig», i vilken den troligen bäste svenske kännaren av Kina, professor J. G.
Andersson, redogjorde för sina personliga intryck av den kinesiska pånyttfödelsen och
kampen mot Japan. Det kan i detta sammanhang påpekas att reseskildringen,
sådan den ännu florerade för en tio år sedan, tycks vara en genre på
upphällningen. De enda resor, som en större publik numera synes vara intresserad av
att följa i bokform, äro dels de exotiska upptäcktsfärderna, dels vad man
kunde kalla reportageresorna, företagna för att studera en aktuell verklighet, oftast
av politisk beskaffenhet. Till det förra slaget hörde år 1938 Erie Lundqvists
132:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>