- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Sextonde årgången (händelserna 1938) /
163

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modernäringen 1938. Av redaktör Th. Swedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Modernäringen 1938.

Av redaktör TH. SWEDBERG.

För modernäringen var 1938 elt avvaktandets år. Genom den på våren tillsatta
nya jordbrukskommittén blev hela det statliga jordbruksstödet kastat i
stöp-sleven. Enligt jordbruksministerns, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, direktiv skulle
riktpunkten för den nya utredningen vara, att de rådande förhållandena på de
internationella jordbruksmarknaderna förbleve oförändrade under den närmaste
tiden. Det förklarades sålunda vara uteslutet att under överskådlig framtid låta
prisnivån på svenska jordbruksprodukter bestämmas av exportmarknader och
exportpriser. Den jordbrukande befolkningens utkomstmöjligheter böra nämligen
— uttalades det i statsrådsprotokollet — så avvägas, att denna befolkning kan
upprätthålla en i förhållande till andra samhällsgrupper skälig levnadsstandard.
Även framdeles borde därför en sådan jordbrukspolitik få bedrivas, att jordbruket
erhölle ett väl avvägt stöd utan att andra näringsgrenar därigenom hindrades i
utvecklingen. Efter att ha erinrat om, att prisregleringen för jordbruksprodukter
hittills syftat till att uppnå den medelprisnivå, som var gällande under åren 1925—
1929, framhöll departementschefen att man icke i det oändliga kunde fasthålla vid
denna utgångspunkt. Det hade nämligen först och främst aldrig blivit klarlagt,
huruvida de under nämnda femårsperiod gällande prisen kunde ur olika synpunkter
anses skäliga, vartill komme, att hänsyn jämväl borde tagas till de förändringar
i produktionsbetingelserna, som numera ägt rum.

Mot bakgrunden av den härmed igångsatta översynen av jordbrukspolitiken var
det ofrånkomligt, att riksdagsbehandlingen av direktiven för årets jordbrukshjälp
skulle resultera i ett provisorium i avvaktan på de nya jordbrukspolitiska
signalerna. Brödsädesodlingen stöddes först och främst av den tidigare tillämpade
importregleringen. Undanskaffande av överskott underlättades av att staten genom s. k.
utförselbevis lämnade viss exportpremie, finansierad av tullinkomster, och som fick
utgå intill ett spannmålspris av kr. 20:50. Om prisen ändå skulle sjunka under
kr. 16:50 för vete och kr. 15:50 för råg, hade K. M:t dessutom riksdagens
bemyndigande att vidtaga stödköp. Dessa pris avsågo höstmånaderna med en mot
lagringskostnaden svarande successiv stegring under konsumtionsåret. De stödköpta
kvantiteterna skulle antingen uppläggas i s. k. beredskapslager eller exporteras till högsta
möjliga pris. Under det konsumtionsår, som utgick då den nya skörden bärgades,
exporterades omkring 65,000 ton vete, varav ungefär hälften kom på förra
halvåret 1938. Exporten skedde till världsmarknadspris, vartill kom ett
utförsel-bevistillägg på kr. 1:85. Några stödköp i stöddirektivens strängaste mening
förekommo ej, men redan tidigt på hösten bemyndigade regeringen Svenska
spannmålsbolaget att utbyta i beredskapslagret ingående 35 000 ton råg mot motsvarande
kvantitet vete samt dessutom i fria marknaden köpa vete till ett pris av kr. 17:25.
På så sätt kom beredskapslagret, vilket tidigare fastställts till 100 000 ton, att
betydligt överstiga denna kvantitet och intill årsskiftet hade brödsädsmarknaden
genom dessa köp lättats på bortåt 40,000 ton, vilket var synnerligen välbehövligt
med hänsyn till årets överskott av vete, som beräknades till icke mindre än 150,000
ton. På grund av att kvaliteten icke höll jämna steg med kvantiteten ansågs det
dock ej lämpligt att höja inmalningsprocenten. I fråga om råg kunde man däremot
ej tala om något överskott, utan årets rågskörd beräknades nätt och jämt täcka
konsumtionen. Dessutom uttogs för finansiering av prisregleringskostnaderna en
s. k. veteavgift på 2 kr. 50 öre, vilken liksom tidigare lades på mjölet och därigenom
fördyrade mjölpriset utan att höja priset på råvaran.

163:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:07:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1938/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free