Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära året 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stridande maskiner — vid denna tidpunkt ägde flygvapnet ungefär det dubbla
disponibelt, varav framgår att vapnet låg före 1936 års tidtabell.
Medan anskaffandet av flygplan, motorer, fordon och vapen fortgick
planmässigt, medgåvo emellertid, såsom flygchefen, general Friis framhöll i sin rapport
för året, anslagen till övningar och materielens underhåll icke flygövningar i
sådan omfattning, som var nödvändig för att vinna erforderlig
krigsberedskap. Septemberkrisen kom den allvarligaste bristen i flygorganisationen,
nämligen saknaden av tillräckliga reserver av flygmateriel, att framträda
tydligare än någonsin. Denna brist skulle i de flesta fall omöjliggöra ett omedelbart
uppsättande av erforderliga förband och utesluta omedelbar ersättning av
förluster i krig. Under septemberkrisen framträdde även en annan svaghet i
beredskapen, nämligen ifråga om baseringsmöjligheterna. Dessa brister — samt den
påskyndade utvecklingen av flygvapnet och den allmänna prishöjningen — ledde till,
att flygförvaltningens riksdagspetita för följande budgetår slutade på 53,75
millioner mot 25,31 millioner enligt 1936 års försvarsplan.
Det civila luftskyddet befann sig under året i en snabb utveckling, som dock
ingalunda hann föra till en tillräcklig organisation. Luftskyddsövningar och
demonstrationsövningar ägde rum på åtskilliga orter. Särskilt omfattande var
den stora luftförsvarsövningen i östra Svealand, som ägde rum under
försvarsstabschefens ledning och under medverkan av de tre försvarsgrenarna,
luftskydds-inspektionen, de civila myndigheterna samt den civila befolkningen. Hela
området mörklades en natt, Stockholm en och en halv natt. Befolkningen i de
deltagande städerna fick dessutom vid flyglarm iakttaga utfärdade föreskrifter om
trafikstopp och tagande av betäckning. De kommunala myndigheterna övade
olika beredskapsgrupper, och huvudstadens luftvärn trädde i funktion.
Befolkningens deltagande var mönstergillt — en särskild eloge förtjänade Eskilstuna
stad. Likväl fann luftskyddsinspektören efter luftförsvarsövningen anledning att
uttala, att kravet på införande av luftskyddstjänsteplikt redan i fred aktualiserats.
Vidare utarbetade luftskyddsinspektionen ett lagförslag till klargörande av
kommuners och enskildas skyldigheter ifråga om luftskyddet. Och i huvudstaden, där
det visat sig att det frivilliga anordnandet av hemskydd alis icke lett till
tillfredsställande resultat, ålade överståthållareämbetet fastighetsägarna att skrida till
åtgärder — sammanlagt skulle därigenom cirka 40 000 personer enrolleras.
Den frivilliga luftskyddsrörelsen fick dock allt större omfattning.
Riksluft-skyddsförbundets medlemsantal uppgick enligt en sammanställning i slutet av året
till omkring 73 000, därav närmare 17 000 i Stockholms luftskyddsområdes
luft-skyddsförbund. En mängd luftskyddskurser, statliga och frivilliga, höllos. En
populär luftskyddskatekes utkom. Gasmaskfabrikation började komma i gång vid
en ny fabrik i privat ägo i Bohuslän. Luftskyddsinspektionen, vars organisation var
otillräcklig för de växande uppgifterna, begärde utökad personal samt för följande
budgetår ett till 4% million tredubblat anslag till gasskyddsutrustning.
Efter luftförsvarsövningen — den största, som hållits i Sverige — uttalade
försvarsstabschefen, att det vore önskvärt att i huvudstaden genomföra
mörkläggnings- och alarmeringsövningar varje vinter — detta bl. a. för att tvinga till mera
permanenta mörkläggningsanordningar. Vidare framhöll general Thörnell såsom
en erfarenhet, att Stockholm behövde ett eget, redan i fred till huvudstaden förlagt
luftvärnsförband, övat på de platser, där det skall verka i krig. Generalen
underströk emellertid vikten av den frivilliga luftvärnsutbildningen. I Stockholm,
Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle skänktes betydande frivilliga
gåvor till anskaffande av lokalt luftvärn.
Över huvud taget präglades året av det allt livligare aktiva intresse, som
svenskar av alla stånd och partiriktningar ägnade försvaret.
206:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
