Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1938 - Knut Wallenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na. Många äro också de svenska företag,
som ha Wallenberg att tacka för ett
räddande handlag. Hans namn är sålunda
knutet till moderniseringen av Billerud
och Storvik, vilka blevo banbrytande för
sulfittillverkningen i Sverige. Han bidrog
även till Östasiatiska kompaniets lyckliga
start. Framförallt var det han som
tillsammans med sin broder, häradshövding
Marcus Wallenberg, i Paris 1899
förskaffade de 9 mill. kr. till de norrbottniska
gruvbolagen, vilka möjliggjorde dessas
bevarande i svensk ägo.
Knut Wallenberg uppfattade det även
som en plikt att arbeta för det allmänna
och satt i många år som högerman i
Stockholms stadsfullmäktige, varvid han under
24 år tillhörde det arbetstyngda
beredningsutskottet. Av första kammaren var
han medlem 1906—19, under vilken period
han från 1914—17 som utrikesminister i
den Hammarskjöldska regeringen var en
av landets politiska förgrundsgestalter.
Konsekvent och skickligt fullföljde han
därvid vår neutralitetspolitiks ömtåliga
balansgång mellan de stridande
maktgrupperna och vinnlade sig särskilt om det skandinaviska samarbetet. För dessa
offentliga uppgifter ägde Knut Wallenberg speciella förutsättningar genom sin ovanliga
representativa förmåga och sin talekonst.
Med sina många och stora donationer reste sig Knut Wallenberg slutligen
ävenledes ett förblivande äreminne. Listan över de vetenskapliga och kulturella
institutioner, vilka han startat eller understött, är så lång, att man här blott kan
påminna om Handelshögskolan i Stockholm, Handelskammarens hus därstädes och
Ragnar Östbergs stadshusbygge. Till Saltsjöbadens samhälle invid Stockholm tog
han också initiativet. På senare år utgingo dessa gåvor från den
mångmillioners-fond, som fått namnet »Knut och Alice Wallenbergs stiftelse». Till förmån för denna
stiftelse hade också den nu bortgångne upprättat sitt testamente.
Under sina sista levnadsår hade Knut Wallenberg dragit sig tillbaka från mera
aktivt arbete, men kvarstod alltjämt som ordförande i styrelsen för Stockholms
enskilda bank, vilken befattning han tillträdde 1911, då han avgick som
verkställande direktör.
Till Svenska Dagbladets nekrolog över den bortgångne fogades bland andra
följande personliga uttalanden:
Justitieminister K. ü. Westman (ecklesiastikminister i den Hammarskjöldska ministären 1914
—17) : Van vid verksamheten inom stora affärsföretag och vid internationella finansiella
underhandlingar, ägde Knut Wallenberg en för en svensk utrikesminister säregen utbildning.
Den gav honom inriktningen att, i denna sin nya ställning, med användande av sin personliga
charm och sitt starka temperament genom ett raskt grepp söka lösa de svära utrikespolitiska
problem, som döko upp under världskriget. Understundom kom han med sin metod fram till
överraskande resultat. Han var storsvensk i den meningen, att han tänkte stort om Sveriges
ekonomiska framtidsmöjligheter och var fri frän småaktighet 1 sitt handlande.
F. universitetskanslern Ernst Trggger: K. A. Wallenberg lämnar efter sig minnet av en
storman, vars livs mål var att åt Sverige bevara och alltjämt förstärka dess rangplats bland
världens kulturstater.
Knut Wallenberg.
250:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
