Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1938 - Hans Wallengren - Eric Mjöberg - Artur Leffler - Helmer Osslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
David Bexell. Gottfrid Rystedt. Hans Wallengren. Erie Mjöberg.
Hans Wallengren, f. 1864. Fil. lic. 1895, fil. dr 189". Docent och amanuens vid zoologiska
institutionen i Lund 1897, e. o. professor i zoologi vid Lunds universitet 1905, ordinarie
professor och chef för zoologiska institutionen 1908—29. Utgav en mängd vetenskapliga
avhandlingar och läroböcker i sitt ämne. Censor vid studentexamina 1908—34, sakkunnig vid
utarbetandet av jakt- och fiskelagar m. m., under 14 år ordförande i den nämnd, som fördelade
statens räntefria studielån. Ägnade sig speciellt åt studier av urdjuren och de lägre djurens
fysiologi, Introducerade fysiologien i akademisk zoologiundervisning, en lärd och originell
forskare samt en föreläsare och demonstrator av rang, praktisk organisatör, särskilt vid
upprättandet av nya zoologiska Institutionen, tog initiativ till inrättandet av den hydrobiologiska
stationen i Barsebäck. Ledamot av Fysiografiska sällskapet och redaktör för dess
publikationer samt av Vetenskapsakademien sedan 1920, av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i
Göteborg sedan 1925. Död den 7 juli.
Erie Mjöberg, f. 1882. Fil. lic. 1908, fil. dr 1910. Tjänstgjorde under olika perioder vid
Statens entomologiska anstalt och Riksmuseet samt som lärare vid flera stockholmsskolor,
besökte som Letterstedtstipendiat nordvästra Australien 1910—11 samt östra delen av
kontinenten 1912—13 och tillförde vetenskapen betydande resultat ur tropikernas fauna, inledde
1920 sina Sumatraforskningar, vilka han fullföljde som chef för Delistationens zoologiska
avdelning på ön, flyttade 1922 till Borneo, där han övertog direktörskapet för det stora
zoologiska museet i Sarawak på öns nordvästra kust, reste hem 1924, men återvände till Borneo på
en forskningsresa, som avslutades 1926. Utgav en rad populärvetenskapliga volymer, »Bland
vilda djur och folk i Australien», »Bland stenåldersmänniskor i Queenslands vildmarker»,
den stora Borneoboken »Huvudjägarnas land», »I tropikernas villande urskogar» samt en serie
Baliskildringar under titeln »De tusen templens, ö». Flitig medarbetare i de främsta
fackpublikationerna, företog flera föreläsningsturnéer till Amerika, hedersledamot av åtskilliga
bland världens främsta vetenskapliga sällskap, av The Royal Geographical Society of
Austral-asia belönad med Thomson-inedaljen i guld. Utomordentligt framgångsrik samlare, hemförde
han ur exotisk flora och fauna ett väldigt material, som han lät bearbeta av bl. a. ett
hundratal utländska specialister. »Kring hans namn har alltid stått en doft av äventyr och
romantik, hans liv har varit fyllt av entusiasm och forskarnit. Med resenärens rolösa jäktan efter
nya mål och upptäckter förenade han den allvarlige vetenskapsmannens ambition och
målmedvetenhet.» Död den 8 juli.
Artur Leffler, f. 1854. Utexaminerad från Teknologiska institutet 1874. Anställd vid olika
bruk och verkstäder från 1874, praktiserade i USA 1879—83, inspektör för slöjdundervisningen
vid Göteborgs folkskolor 1886, överingenjör vid Malmö—Trelleborgs järnväg 1896,
verkställande direktör vid Albybolagen 1897, beklädde motsvarande post i a.-b. Héroults elektriska
stål 1902—08, 1 a-b. Umeå vattenfall 1910—18, kommissarie vid industriutställningen i
Göteborg 1891, för svenska avdelningen vid världsutställningen i Chicago 1893, sekreterare i den
svenska utställningskommittén. Utgav reseskildringar och skrifter om slöjd. Död den 11 juli.
Heimer Osslund, f. 1866. Student 1886, genomgick efter ett par års studier i USA Tekniska
skolan 1889—92. Dekoratör vid Gustavsbergs porslinsfabrik 1894, företog ett antal långvariga
studieresor, representerad i Nationalmuseum, Malmö och Göteborgs museer, I.uxembourgmuseet
i Paris och prins Eugens samlingar. Vann blott några månader före sin död genom en stor
retrospektiv utställning i Stockholm definitivt erkännande som en av sin tids största svenska
265:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
