Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japans invasion i Kina 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörande bl. a. sjöfarten på Yangtse. Det framhölls, att ehuru Yangtsefloden skulle
hållas öppen för alla utländska handelsfartyg, hade leke endast de nämnda
makternas fartyg hejdats utan också japanska fartyg speciellt gynnats. I det japanska
svaret hette det, att »omöjliga och förlegade principer ej längre kunde tillämpas,
emedan de ej kunde bidraga till upprättande av en verklig fred i Östasien eller
lösa frågor, som krävde omedelbar lösning».
De följande veckorna karaktäriserades av stiltje i operationerna på ömse sidor,
bortsett från ett för Japan besvärligt gerillakrig, som enligt ett uttalande 20/12
arv den kinesiske generalen Chengcheng ytterligare skulle skärpas.
Den 10/12 spreds det uppseendeväckande meddelandet, att U. S. A. genom
Import- och Exportbanken komme att bevilja Kina en kredit på 25 millioner
dollar, och nästa dag följde England exemplet med en kredit på 450,000 pund.
Den 22/12 avgav japanske statsministern Konoye en förklaring rörande
huvudpunkterna för »den nya ordningen i Fjärran östern» och normaliseringen av de
japansk-kinesiska relationerna. Innehållet i dessa huvudpunkter var, att Kina
skulle erkänna Manchukuo och underteckna ett antikominternavtal med Japan och
Manchukuo samt ekonomiskt samarbeta med dessa båda länder. Vidare skulle
japanska trupper stanna kvar på vissa punkter av det kinesiska territoriet till
försvar mot kommunisterna, och Inre Mongoliet skulle organiseras som en
anti-kommunistisk region. Japan varken begärde något territorium eller några
skadestånd av Kina. Det skulle icke endast respektera Kinas suveränitet, utan vore
öckså berett att positivt överväga avskaffandet av exterritorialiteten och
överlämnandet av de utländska koncessionerna, vilket vore nödvändigt för Kinas
fullständiga oberoende. Kina skulle vidare erkänna japanska undersåtars rätt att
bosätta sig och driva handel i det inre av Kina samt bevilja Japan rätt att utveckla
Kinas naturtillgångar, särskilt i Nordkina och Inre Mongoliet.
Chiang Kai-shek förklarade, att villkoren vore absolut oantagliga och innebure
Kinas fullständiga utlämnande åt Japan. Vice ordföranden i Kuomingtang general
Wang Ching-wei tillställde dock 30/12 Chiang ett budskap, vari han uppmanade
denne att omedelbart inleda fredsförhandlingar med Japan och uttryckte sitt
fullständiga gillande av Konoyes fredsförslag. Chiang avvisade emellertid indignerat
projektet, och Wang uteslöts omedelbart ur Kuomingtang.
324:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
