Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet 1938 - D'Annunzio Gabriele - Daugaard-Jensen, Jens - Edström, David - Guillaume, Charles-Edouard - Hale, George Ellery - Kautsky, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edström. Guillaume. Håle.
Daugaard-Jensen.
regeringen tvingades till slut på grund av
Ttapallofördraget att skicka ut trupper för att
fördriva honom. I januari 1921 resignerade
han och slog sig ned i Gardone vid Gardasjön.
Erhöll 1924 av konungen titeln furste av Monte
Nevoso till lön för sina strävanden att trygga
Italiens nya östgräns. Hans samlade skrifter
utgåvos på statens bekostnad 1927.
Daugaard-Jensen, Jens, dansk politiker och
administratör (* 1871 — † 27/11). Kom redan
1893 i den dansk-grönländska handelns tjänst
och blev 1912 ledare för det danska styret över
Grönland. Ehuru bosatt i Köpenhamn, var han
sålunda »vicekonung» över världens största ö,
för vars modernisering han uträttade ett
storartat arbete. Han begräts där, enligt Stauning,
som en fader, älskad av alla grönländare.
Edström, David, svensk-amerikansk
bildhuggare (* 1873 — † 14/8). Emigrerade vid sju
års ålder från Småland till Nordamerika, där
lian flackade omkring och tjänade sitt
uppehälle som grovarbetare. Återkom 19 år gammal
till Stockholm och studerade vid
Konsthögskolan i fem år. Vistades bl. a. i Paris och
Italien, innan han åter slog sig ned i Nordamerika.
Gjorde porträttbyster i bred svällande stil av
många framstående personer, bl. a. Sveriges
kronprinspar. Representerad i svenska och
utländska museer.
Guillaume, Cliarles-Edouard, schweizisk
fysiker, Nobelpristagare (* 1861 — t 13/6). Visade
tidigt sin inriktning mot exakta kunskaper
och blev 1878 student vid Polyteknikum i
Zürich samt senare artilleriofficerselev,
varvid han utarbetade en mycket anlitad lärobok
i mekanik. Blev 1883 biträde vid
internationella byrån för mått och vikt och utgav 1889
en Traité de thermometrie. Gjorde 1896 efter
långvariga experiment, som bekostades av
direktören för Société
Commentry-Fourcham-bault, i Imphy sin mest berömda uppfinning,
legeringen invar för precisionsmått och vikter,
vilken förenade billighet med ett minimum av
dilatation och längre fram fick en av de
vackraste användningarna vid geodetiska
basmätningar. Uppfann 1897 legeringen platinit, som
senare användes i glödlampor i stället för
platina med utomordentlig fördel. Gjorde senare
flera stora kronometriska insatser, den sista,
elinvar, av revolutionerande natur. Blev 1914
efter M. Benoit chef för Internationella byrån
för mått och vikt. Nobelpristagare 1920 och
medlem av Vetenskapsakademien samt
Vetenskapssocieteten i Uppsala.
Håle, George Ellery, amerikansk astronom
(* 1868 — † 22/2). Var under en lång följd
av år en av de ledande forskarna på sitt
område och bidrog genom sin initiativkraft och
organisationsförmåga kanske mer än någon
annan till den moderna astronomiens
enastående utveckling under de senaste decennierna.
Förmådde i början av 1800-talet
järnvägsmagnaten C. T. Yerkes att donera en summa för
uppförande av ett observatorium vid
Williams-bay, som utrustades med världens största
kikare, Yerkesrefraktorn. Var chef för observatoriet
1895—06. Flyttade sistnämnda år till Mount
Wilson nära Pasadena i Kalifornien, där
Car-negieinstitutet på hans initiativ grundade ett
solobservatorium, vars chef han var till 1923,
då han avgick på grund av ohälsa, men
kvarstod som »honorary director». Upprättade
redan följande år ett till observatoriet hörande
sollaboratorium i Pasadena. Tog samtidigt
verksam del i planläggandet av det nya
observatoriet på Mount Palomar i södra Kalifornien.
Medlem bl. a. av Vetenskapsakademien i
Stockholm och Vetenskapssocieteten i Uppsala.
Kautsky, Karl, tysk marxistisk
nationalekonom (* 1854 — † 17/10). Till börden tjeck,
blev han tidigt helt förtyskad, anslöt sig till
socialdemokratien och var åren 1883—1917
redaktör för dess officiella veckotidning »Die
neue Zeit». Utgav och bearbetade Marx1 skrifter
och författade bl. a. 1891 års Erfurtprogram,
som länge var mönster för andra
socialistpartier i Europa. Deltog omkring sekelskiftet
som marxismens främste teoretiker i den läro-
327:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
