Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1938. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väl kunde hr Stauning en gång i ett bordstal på hösten låta sig hänrycka till
ett uttalande, att Danmark kanske skulle ha »nogle flere soldater», men det dröjde
inte länge, förrän han i folketinget förklarade, att »den lösrevne bemærkning»
inte var någon programförklaring, som hade med det principiella ställningstagandet
till försvarsfrågan att göra. Visserligen skrev den danska socialdemokratiens
huvudorgan i april i försvarsfrågan: »Vi havde håbet, at de radikale vilde have
for-stået öjeblikkets bud og vilde gå med til de foranstaltninger, som den store del
av landets befolkning anser for nödvændige og rimelige. Blot anskaffe en lignende
indstilling, som da den radikale regerings försvarsminister P. Munch under
ver-denskrigen bragte det ene hundrede millioner efter det andet til
milftærforan-staltninger.» Men det radikala koalitionspartiet under samme Munch endast
stärktes i sin traditionella förkunnelse »Hvad kan det nytte?» genom händelserna i
Österrike och Tjeckoslovakien. Och statsminister Stauning försökte alltjämt, bunden
av koalitionsavtalets stadga att där enighet ej råder intet positivt skall utföras,
balansera än på det ena benet, än på det andra. Samtidigt med att vissa åtgärder
företogos för att stärka försvaret, deklarerade han ideligen, att Danmark
visserligen borde försöka skydda sin neutralitet men icke kunde tänka på att försvara
sitt oberoende. Och därtill anknöt han avvisande uttalanden om nordiskt
försvarssamarbete — samtidigt doclc jämte utrikesminister Munch betygande sin sympati
för den svenske utrikesministerns förkunnelse om en viss koordination av
försvarsberedskapen mellan de nordiska länderna.
Även om det stortyska rikets maktutveckling långt in i sedan gammalt
försvarsvänliga kretsar kunde skapa en viss tvekan om de möjliga målen och de önskvärda
medlen, så framkallade dock urladdningarna i sydost allt kraftigare
försvarsvänliga vindar över Danmark. Det som skedde där nere var liksom en
repetition i dansk historia — den sudettyska rörelsen hade både yttre och inre likheter
med den gamla slesvigholsteinianismen, och var det icke på ett engelskt maktbud
som de danska trupperna en gång i tiden nödgades uppge Holstein utan att
därigenom kunna rädda ens det dansktalande territoriets enhet? Visserligen bragte året
en förnyad förklaring av Hitler om att Tyskland icke närde några flera
territoriella aspirationer i Europa, men Hitlers adepter på bägge sidor om gränsen
fortsatte att demonstrera, fortsatte att tala om den kommande stora dagen, då denna
smädliga Versailles-gräns skulle utplånas. Visserligen vann den med stillsamma
och lojala medel verkande danskheten ny terräng bland de »hjemmetyske», men
söder om gränsen utnyttjades den totalitära statens maktmedel kraftfullt mot den
svaga danska minoriteten. Och även norr om Kongeåen kändes trycket — dansk
press ålade sig mer eller mindre tvunget en formell återhållsamhet i omdömena,
som tidigare icke ansetts nödvändig, och i de ansvariga politikernas tal var det
en rätt stående fras, att om vi vilja utforma vårt liv på vårt sätt, så skola vi
inte bekymra oss om, hur andra utforma sitt. Detta hindrade dock icke, att även
dansk opinion djupt kände åtskilligt av det, som hände hos »de andra».
Alldeles utan positiva åtgärder var emellertid ej den danska försvarspolitiken.
I riksdagen framlades den 6 april förslag om upptagande av ett 50-millionerslån
till försvarsberedskapen — svarande mot den svenska riksdagens extra bevillningar
på sammanlagt 140 millioner. Av de 25 millionerna skulle hälften gå till lagring
och hälften huvudsakligen till genomförande på två år av militära
materielan-skaffningar, vilka enligt tidigare beslut skulle ha förverkligats på 5—6 år. Om några
nämnvärda tillskott utöver redan beslutade var det alltså ej fråga, och ett förslag
av de konservativa, att ytterligare 25 millioner skulle beviljas till nya
försvarsåtgärder, avvisades utan realdebatt. Hr Stauning fortfor att balansera sig fram.
När så septemberkrisen kom, kände man starkt bristerna i Danmarks försvar —
särskilt framstod för den stora allmänheten i skarp dager bristen på luftvärns-
336:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
